- Project Runeberg -  Den inre missionens historia / III:1 /
1602

(1896-1902) [MARC] Author: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I 6 02

SJUTTTONDEANDRA KAPITLET.

vidare till Kungl. Maj:t, som upphäfde förbudet under förklaring, att
ingen kunde ohörd dömas. På det borgerliga området gäller det ju ock
såsom så viktigt, att den anklagade höres, att han genom domstolens
åtgärd hämtas, om han ej själfmant på kallelse infinner sig. Icke desto
mindre utfärdades år 187g af Hanebo församlings kyrkoråd förbud för
en predikant att med föredrag i församlingen vidare uppträda, och det
ehuru hvarken nämnde predikant varit för kyrkorådet förekallad och
hörd eller någon af kyrkorådets medlemmar varit närva rande vid det
föredrag, som kyrkorådet ’ansett’ leda till kyrklig söndring. Besvär
anfördes hos Uppsala domkapitel, och, ehuru en af domkapillets ledamöter
anförde Kungl. Maj:ts nyss nämnda utslag, stannade dock domkapitlet
vid att stadfästa Hanebo kyrkoråds förbud. Däröfver anfördes undercl.
besvär hos Kungl. Maj:t, som undanröjde domkapitlets resolution. Nu
är väl sant, att dessa tvenne prejudikat gifva förhoppning, att en
lekman under lika förhållanden alltid har att motse rättvisa hos Kungl.
Maj:t, men Uppsala domkapitels förfarande visar lika tydligt, att han, så
länge ifrågavarande lagstadgande finnes, icke kan med säkerhet motse
att undgå trakasserier eller undvika de besvär, obehag och
penningeutgifter, som med en rättegång äro förenade.

Att här ifrågavarande lag sedan sin tillkomst intet gagn gjort, det
torde ock vara allmänt erkändt. Hvarje gång, den blifvit tillämpad, har
den blott visat sig vida mer befordra än afvända kyrklig söndring och
förakt för den allmänna gudstjänsten. Allra minst hafva de präster, som
satt sig i spetsen för dess tillämpning, därigenom lyckats förvärfva sig
flera åhörare än förut, eller höja folkets aktning för deras ämbete och
den kyrka, hvars tjänare de varit.

Med afseende på allt detta och väl vetande, att vi tala i många
tusen svenska kristnas namn, vända vi oss till Eder, hjärtligen bedjande,
att I villen taga denna viktisja sak i allvarligt öfvervägande samt genom
motioners väckande och kraftiga understödjande använda allt Edert
inflytande, på det att, hvad på Eder beror, denna sista rest af det gamla,
förhatliga konventikelplakatet måtte ur vår lag aflägsnas».

Trots de kraftiga försök, som efter denna tid upprepade
gånger blifva gjorda vid flera riksdagar för att få denna för vår
lagstiftning vanhedrande stadga förändrad eller afskaffad,
kvarstår den ännu. Såsom en glädjjmde omständighet må dock
anmärkas, att de kyrkliga myndigheterna på sista tiden mera sällan
gjort bruk af densamma. De synas hafva tröttnat vid detta
arbete, som hvarken varit till båtnad för den kyrka, ce därigenom
velat värna, och ej heller medfört någon heder för dem själfva.

En annan onaturlig lag på det kyrkliga området, hvilken
vid denna tid framkallade rättmätiga klagomål. \ar den, som
stadg-ade konfirmation och nattvardsgång såsom villkor för rättig-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:06:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dimh/31/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free