Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETE FÖR RELIGIONS- OCH SAMVETSFRIHET. 1603
heten att ingå äktenskap. I slutet af den s. k.
nattvardspetitionen hade petition är erna, såsom vi förut sett, framställt äfven den
begäran, att det närvarande konfirmationstvånget måtte afskaffas,
så att personer icke måtte med sitt samvetes förkränkelse
tvingas att låta sig konfirmeras för att få ingå äktenskap. Kungl.
Maj:t infordrade samtliga domkapitlens yttrande däröfver, men
med högst få undantag förklarade dessa, att intet
konfirmationstvång fanns till. Dessa förklaringar kunde dock icke hindra, att
man här och där började klart inse, att ett sådant olidligt tvång
verkligen förefanns. Folket började så småningom dels genom
diskussionsmöten, hvarest frågan behandlades, dels genom frågans
behandling i offentliga tidningar inse, att det icke gick an att
bortförklara detta sakförhållande. Till och med åtskilliga
troende prästmän kände stor samvetsnöd öfver denna sak och gjorde
ansatser för att få detta tvång afskaffadt.
Den 31 juli 1877 samlades sålunda på enskild lokal i
Stockholm till öfverläggning om kyrkliga frågor ett antal yngre präster,
hvilka i mer eller mindre mån voro bekymrade öfver den
närvarande ställningen. Synnerligen rörde sig diskussionen omkring det
för troende präster tryckande konfirmationstvånget, och beslöts, att
en kommitté skulle tillsättas för att affatta en till Kungl. Maj:t
ställd petition om detta tvångs afskaffande. Denna petition, som
af kommitterade blef offentliggjord i åtskilliga tidningar för
underskrifters insamlande, var undertecknad af 64 prästmän. Den
var af följande lydelse:
Stormäktigste, Allernådigste Konung!
Allt mer och mer torde det för hvar och en blifva tydligt,
att hvarje yttre tvång på det andliga området har med sig bittra
och skadliga följder. Historien bär därom de ojäfaktigaste
vittnesbörd. Betingar kristendomen särskildt personlighetens
fullkomligt fria öfverlåtelse åt dess välsignade sanningar, så
framträder på detta område ännu bestämdare det onaturliga att
genom yttre tvångsmedel nödga någon att framsäga sitt: jag tror,
som dock måste hafva sin djupa rot i den egna öfvertygelsen.
Att ett sådant yttre tvång förefinnes inom vår svenska statskyrka
beträffande konfirmationen och den därmed förbundna ovillkorliga
Elimän. Den inre missionens historia,. 102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
