- Project Runeberg -  Den inre missionens historia / III:1 /
1642

(1896-1902) [MARC] Author: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1642

SJUTTIONDETREDJE KAPITLET.

ville använda honom i evangelii tjänst, predika på söndagarna
och för öfrigt fortsätta med sitt yrke. Denna bön blef hörd, och
4 år efter sin omvändelse fick han af Stadsmissionen i Stockholm
kallelse att på söndagarna predika i dess samlingslokaler.
Samtidigt blef han ock kallad att tjäna som predikant inom Lutherska
missionsföreningen. Omkring 5 år fortsatte han sedan i sitt yrke
och predikade under tiden på söndagarna i Stockholri och
Södertälje samt på mörka trakter i hufvudstadens omgifningar.

Ar 1874 erhöll Johansson kallelse af Stadsmissionen att sluta
med sitt yrke och helt ägna sig åt missionens tjänst. Han
antog med bäfvan denna kallelse och verkade sedan rara tre år i
Stadsmissionens tjänst såsom predikant samt hus- och s ukbesökare.
Sedan flyttade han efter erhållen kallelse år 1877 till
Väster-Löfsta samt tjänade där som resepredikant i 6 socknar under
ett års tid. På hösten 1878 flyttade han på kallelse af
Betesda-missionen i Stockholm tillbaka till hufvudstaden och verkade
sedan i nära 10 år inom denna förening genom predikan samt
hus- och sjukbesök.

Under denna tid började Johansson anordna s. k.
fattigbjudningar. Han märkte nämligen vid sina besök i hemmen, att
de fattiga ofta icke ville gå och höra Guds ord, emedan de
saknade kläder. Lian insåg då, att, om man skall kunna nå de
fattiga med evangelium, måste man anordna sådana möten, som
de kunna bevista. Johansson begynte alltså insamla penningar
och bjöd tillsamman 200 fattiga, män, kvinnor och barn. Hela
familjer fingo komma, huru trasiga och eländiga de än voro. De
blefvo bjudna på mat och kaffe samt fingo sedan hcra Guds ord
och stundom därjämte musik och sång. Sådana bjudningar hafva
sedan ägt rum hvarje vinter med ett medeltal af 15 för hvarje
år, till hvilka fattiga blifvit inbjudna från stadens alla utkanter,
där armodet och nöden varit mest skriande.

Ar 1888 slutade Johansson sin verksamhet i
Betesdamis-sionens tjänst och blef då antagen som predikant ocn
»fattigmissionär» inom Lutherska missionsföreningen, i hvilkan förenings
tjänst han fortfarande verkar i ofvan antydda riktning.

Enligt en nyligen verkställd beräkning hafva icke mindre
än omkring 60,000 fattiga, som kanske annars aldrig kommit för
att höra Guds ord, under de sista 20 åren på sådana fattigbjud-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:06:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dimh/31/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free