Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1644 SJUTTIONDETREDJE KAPITLET.
skulle stanna och öfvervara mötet. Detta ville han dock icke
göra. Sedan modern afstigit vid skolhuset, fortsatte han vägen
nem. Inkommen i hemmet gick han för att framtaga en större
roman. Genom Guds underbara skickelse fick han i stället för
romanen upp sin bibel, som låg i samma låda. Bibeln föll upp>
och hans ögon stannade vid orden i Jer. 31: 22 (gamla öfversatta.).
Som en pil fastnade dessa ord i hans hjärta. En röst hördes
inom honom, som sade: »Du har varit borta länge nog. Det
är tid, att du kommer tillbaka». Det blef nu några c.agars kamp
i enrum med Gud, en kamp, som varade natt och dig, till dess
det förlösande ordet i Es. 1: 18 kom och gaf hans oroliga
hjärta frid.
Redan följande år, 1874, började han på vännernas enträgna
begäran att offentligt vittna om Herren. Detta skedde
merendels i enskilda hem, men äfven socknens skolhus öppnades för
honom. Ganska ofta hade han så väl prosten som komministern
till åhörare.
Carlsson fortsatte i sju år att predika i sin hem Dygd, under
det han samtidigt skötte sin kallelse som jordbrukarc:. Han var
gärna hörd, och mycket folk samlades på mötena. Icke så få
blefvo omvända till Gud genom denna verksamhet.
Ar 1880 kallades han till predikant i Vaxholms
missionsförening och antog äfven denna kallelse. Omedelbart därefter
blef han erbjuden att öfvertaga en egendom i Uppland på arrende.
En troende broder, som mycket verkat för evangelii sak där,
hade dött. Han hade bland annat låtit uppföra ett
missionshus vid egendomen, och man ansåg, att Carlsson skul.e vara rätte
mannen att blifva hans efterträdare. Detta blef nu ett brydsamt
läge för Carlsson. Efter mycken tvekan och ganska hårda
påtryckningar från släktingars sida beslöt han att afflyta till
Uppland. Det visade sig dock snart nog, att detta icke var Guds
väg med honom. Genom tätt på hvarandra följande olyckor,
missväxt, eld och brand, kreaturssjukdomar m. m. blef det
uppenbart för honom, att han ej var på sin rätta plats. På ett om
stor nåd vittnande sätt hjälpte Herren honom ock ifrån det
ingångna aftalet.
Rädd att gå Gud i förväg bosatte han sig ni i Uppsala,
öfverlämnande åt Herren att anvisa verksamhetsfält. Länge dröjde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
