Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I NORR- OCH VÄSTERBOTTEN. 1669
ingen hugnad, och andaktsstunderna i prästgården togo snart
slut på dåvarande pastorsadjunkten K. L. Strinnholms förklaring,
att deras ändamål vore förfeladt.
Ännu i dag, ehuru det nu är öfver trettio år sedan schismen
utbröt mellan bodellister och riströmianer, hafva båda grenarna
lämnat spår efter sig. Den gamla scparatismen och i synnerhet
bodellismen är dock betydligt på reträtt. Här och hvar i byarna
finnas nog åtskilliga af dem kvar, men, där de finnas, utgöres
deras församling mest af gammalt folk. Sällan ser man
ungdomen med på deras sammankomster. Det är icke heller möjligt,
att de unga skola finna sig uti att sitta och åhöra en torr
läsning, som räcker fyra à fem timmar. Den riströmianska
kvar-lefvan har det något friskare på sina sammankomster, ehuru äfven
den verksamheten snart hör till det förflutna. En friskare
separatistisk ande gör sig gällande nu än förr, och äfven det stämplas
som villfarelse.
Troligt är, att den riströmianska rörelsen hade fått makt
öfver folket, om icke vid tiden för deras inbördes strider den
kyrkliga verksamheten börjat florera genom C. O. Rosenii m. fl:s
verksamhet. Då blåste friska nådevindar öfver öfre Norrland.
Dock måste erkännas, att den gamla separatismen haft sin stora
mission bland befolkningen i Norr- och Västerbotten.
Om den förut skildrade lutherska protestantismen säges i
en ämbetsberättelse helt nyligen följande, som nog är ett sant
omdöme om densamma:
»Den lutherska separatismen eller, såsom dess vänner själfva
kalla sig, den lutherska protestantismen, som för några tiotal år
sedan uppträdde med icke så liten kraft, har nu betydligt aftagit
och visar sig ingalunda så nitisk mot statskyrkan nu som då.
Denna rörelse torde nu vara på väg att lägga sig; den gifver
åtminstone föga märkbara lifsyttringar ifrån sig. Visserligen
samlas de här och hvar i byarna, särskildt i Öfver-Lule och Pite
socknar. Den kraft, ja, man kan säga, den oförsynthet, som förr
behärskade denna andliga rörelse, har betydligt minskats. De,
som ännu arbeta, hafva söndrat sig i tvenne skilda läger. De
hafva hvar för sig enskilda nattvardsgångar och sammankomster
och följa i allt de s. k. gamla böckerna. Allt nytt, såsom
Lindbloms katekes, 1819 års psalmbok, den nya bibelöfversättningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
