- Project Runeberg -  Den inre missionens historia / III:1 /
1670

(1896-1902) [MARC] Author: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1670 SJUTTIONDEFJÄRDE KAPITLET.

m. m., anse de förfalskadt och vara foster af djäfvulen. Sina
barn döpa de själfva efter gamla dopformuläret mec. korstecknet
och afsvärjandet af djäfvulen m. m. Många tillåta icke sina barn
att konfirmeras, icke så mycket därför att de anse
nattvards-firandet oriktigt, utan fastmer därför att de hålla före, att barnen
få inlära sig falska läror.»

Denna andliga lifsyttring är, som sagdt, dock nimera
betydligt matt, och det är blott en mening bland mera framsynta
missionsvänner, att den gamla separatismen i Norr- och Västerbotten
upplöses i nyare och tidsenligare former. Det är ock att märka,
att den ungdom, som utgöres af barn till gamla sep axatister eller
lutherska protestanter, som de älska att kalla sig, mycket litet
lyssnar till de gamla och litet eller ■ intet deltager med dem på
deras möten. De äro, ledsamt nog, mest främmande för Herren.
De hafva såsom barn tvingats att flera timmar, ja, ända till fyra
timmar sitta och höra Luthers postilla föreläsas och icke endast det
utan äfven utläggas. På detta tröttna de, då de bli::va äldre, och
kasta då, sorgligt att säga, allt öfver bord. Somliga sluta sig dock
till antingen den kyrkliga eller frikyrkliga verksamheten.

Karakteristiskt för den känsla, som under dessa långa
andaktsöfningar kan bemäktiga sig barnen, är följan ie. En liten
gosse frågade en gång sin fader på hemvägen, hvad de skulle
göra i himmelen, då de kommo dit. Fadern svarade att de skulle
läsa och sjunga, såsom de hade gjort i dag på »samlingen». »Ja,
far», sade då gossen, »då vill jag icke komma till h.mmelen». Så
går det nog icke an, att handleda de små till Lien en.

Vi sade, att det uppväxande släktet numera siker sin
upp-byggelse bland de frikyrkliga eller kyrkliga. Det föranleder oss
att tala om den religiösa utvecklingen under de senare åren i
dessa nordligaste län.

För omkring 30 år sedan, möjligen nu närrrare 40, reste
den ännu lefvande predikanten Näs Per Persson från Dalarne i
egenskap af baptistpredikant dit upp. Genom honom uppstodo stora
väckelser i Pite, Neder-Lule och Råne socknar. Det var ett
verk af Herren. Ännu i dag kunna gamla missionsvänner
bekänna sin omvändelse från den tiden. Stor blef striden mellan
de gamla protestanterna och honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:06:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dimh/31/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free