Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1708 SJUTTIONDESJUNDE KAPITLET.
gick dock folket mycket flitigt till kyrkan och nattvarden,
synnerligast på den s. k. storböndagen, då det var vanligt, att så
många, som möjligen kunde komma åstad, färdades till kyrkan.
Efter gudstjänstens slut samlades de i kyrkstallarna, där de
drucko ur medförda brännvinsflaskor, tills de blefvo rusiga.
Den första, som i denna socken blef omvänd till Gud, var,
så vidt man vet, en kvinna vid namn Nicolava Nilsdotter i Klerke.
Hon blef omvänd till Gud, under det pastor Kerfstedt
tjänstgjorde som präst i Liden under en kort tid. Genom hans
verksamhet uppstod en väckelse, hvarunder några kommo till lif
i Gud.
Då sedermera lekmannapredikanter kommo till socknen,
blefvo de mottagna af och fingo predika hos den ofvan
omnämnda Nicolava Nilsdotter i Klerke, gemenligen kallad »Moster
i Klerke». Så småningom uppstodo nu andliga lifsrörelser inom
socknen. Moster i Klerke var en synnerligt rikt begåfvad och
verksam kvinna och mycket uppoffrande för Herrens sak. I
henne hade de få troende, som funnos, en både erfaren och
varmhjärtad ledare. Hon brukade ofta samla de troende till
gemensam uppbyggelse, hvarvid hon själf ofta icke blott föreläste Guds
ord utan äfven talade till uppbyggelse för de närvarande. Hennes
hem var en kär mötesplats för de troende i Liden.
Äfven för barnens andliga väl ömmade Moster i Klerke
och gjorde mycket för söndagsskolans bästa. Ju äldre hon blef,
desto mer växte hennes nit för Guds ära och själars frälsning.
Hon var i bästa mening en moder för sina trosfränder. • Som
en moder förmanade och uppmuntrade hon dem, och som en sådan
tillrättavisade och bestraffade hon dem äfven, då så behöfdes.
Då lekmannaverksamheten begynt i vårt land, kommo, som nämnts,
predikanter så småningom äfven upp till Liden.
Sjömansmissionären Taansberg samt pred. Tallaksen voro bland de allra första
lekmän, som predikade evangelium där uppe.
De troende lefde ännu hvar för sig utan något slags yttre
gemenskap. Moster i Klerke var den ledande själen bland dem,
och hon höll dem genom sitt personliga inflytande tillsamman.
Den enda organisationen, som fanns, var en liten syförening, som
hon bildat. De genom denna förenings verksamhet insamlade
medlen sändes till Fosterlandsstiftelsen. Vid den tid, då den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
