Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I HELSINGLAND. 17 19
sju eller åtta år. Ifrån denna tid kommer jag lifligt ihåg, huru
Herren rörde mitt hjärta, då jag en morgon satt vid spisen och
läste i boken: En ropandes röst i öknen. När min moder, som
för tillfället var ute, kom in, frågade jag, om hon trodde, att det
var sant, som stod i denna bok. Härpå svarade hon: ’Skulle
detta vara sant, så kan ingen blifva salig’».
Af detta svar lät sig dock icke Pressbergs samvete
nedtystas, ty han kände tydligt, att en omvändelse vore nödvändig,
om han skulle blifva frälst. Men han hade då den oriktiga
föreställningen, att en troendes lif i Gud skulle vara tungt och
tråkigt, ty rättfärdiggörelsen af nåd genom förlossningen i Kristus
Jesus var för hans hjärta alldeles främmande och för hans
förstånd obegriplig. Skulle han blifva en kristen, hette det i hans
inre, så måste han upphöra med att taga del i sina kamraters
lekar och nöjen. Dessutom skulle han då blifva föraktad af sina
kamrater och andra samt hållen för en besynnerlig människa,
och detta kunde han icke förlika sig med. Ty, tänkte han, om
du skulle lefva, tills du blefve 60 år, hvilket långt och trälaktigt
lif skulle det icke blifva. För öfrigt behöfves ju blott tro på
Herren för att blifva salig, och detta hinner du nog, äfven om
det icke sker förrän på dödsbädden.
Pressberg fattade då det beslutet att icke vidare tänka på
denna viktiga angelägenhet, förrän han blefve 20 år. Denna
föresats förblef han trogen men fick därunder erfara sanningen
af det ordet: »Den ogudaktige har ingen frid». Ty han
saknade Guds frid i sin själ och kunde icke finna någon glädje i
världen. En och annan gång gick han dock med sina kamrater
till deras dans- och lekstugor, ty att gå med ansåg han ej vara
farligt eller syndigt, blott han ej toge del i dansen. Emot denna
tanke höjde likväl samvetet sin röst mången gång, så att han
själf beröfvades allt nöje vid sådana tillfällen och ofta störde
glädjen äfven för de andra genom att säga dem, att de dansade
sig till helvetet. Ofta hörde han under denna tid Guds kallande
röst: »Min son, gif mig ditt hjärta!» Såsom en frukt af denna
Herrens outtröttliga herdetrohet att gå efter det borttappade
fåret kom han aldrig riktigt ut i världsvimlet utan lefde ett
’mera stilla och tillbakadraget lif.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
