Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1726 SJUTTIONDEÅTTONDE KAPITLET.
ner både i himmelen och på jorden. Därför öfverlämnar jag dig
nu åt Gud fader och hans son tillika med den helige ande för
tid och evighet....»
Ju närmare förlossningens stund kom, desto mera himmelskt
sinnad tycktes Herren göra sin tjänare. Kort före sin död blef
Pressberg liksom utom sig af himmelsk fröjd och ropade
högljudt: »Ack, så mycket skönt jag ser! O, hvilken härlighet!
O, hvilken salighet! Jag ser Jesus.» Hemförlofningen lät nu ej
heller länge vänta på sig. Herren kom och hämtade sin trötte
tjänare till sitt himmelska hem den 6 maj 1878. Han skådar nu
sin frälsare, om hvilken han under sin, mänskligt att döma,
alltför korta lefnad så träget och troget vittnat, och hvilkens namn
han med sina sånger prisat och upphöjt. Han ser honom nu och
deltager i den sång, som evigt skall ljuda omkring Guds och
lammets tron.
IV.
Per Persson.
En af de äldsta nu lefvande predikanterna i Helsingland är
Per Persson i Bergsjö, som med stor välsignelse verkat som
Guds ords förkunnare i dessa bygder. Per Persson är född den
23 april i8jg och blef omvänd till Gud 1861. Han var icke
mer än 7 år gammal, då han satt vid sin moders spinnrock och
läste om Jesu lidande i »akterna». Då han frågade sin mor,
hvarför Jesus skulle lida så mycket, och fick till svar, att det
var för våra synder, klappade Guds ande på hans hjärta, så att
tårar strömmade utför hans kinder. Men ingen fanns, som kunde
leda den unge pilten till Jesus. När han konfirmerades, verkade
Herrens ande kraftigt på hans hjärta, men kamratlifvet utplånade
snart intrycken. Vid 18 års ålder hörde han Gunnars Jon
Jonsson predika. Texten var Es. 12. Då grep ordet honom så, att
han grät, ehuru han bet i tungan, så att blodet rann, för att
hindra gråten, som han icke ville, att någon skulle se. Han var
nämligen icke så rädd för något som för att bli ansedd som
läsare. Då han var 20 år, besökte han ett möte, där Guds ande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
