Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I HELSINGLAND. 1757
att glädja sig åt den jämförelsevis lugna och stilla utveckling,
som ställt den i första ledet af Helsinglands friförsamlingar på
landsbygden. Norén dog 1883.
XI.
Frikyrkliga rörelser inom andra socknar.
De septiratistförsamlingar, som under 1850-talet uppstått i
Helsingland, och som förut i detta arbete sid. 771 o. f. blifvit
omtalade, fortforo ännu vid början af denna tidsperiod, ehuru en
stor del öfvergått till baptisterna. Striden om dopet fortfor ibland
dem och föranledde åtminstone i Jerfsö en brytning äfven ibland
dem, som icke öfvergingo till baptismen. En part följde den
förr omnämnde Bodells i tidningen Norden uttalade åsikt om
nyfödelsen i dopet, medan andra icke kunde gilla detta. Är
1861 inträffade därstädes en splittring, och två församlingar
uppstodo. Den ena af dessa synes mer och mer hafva försjunkit i
ett visst formväsende. Den andra däremot bibehöll ett friskare
lif, och det är egentligen endast denna senare, som vi något
närmare känna.
Under tiden uppstodo där ock betänkligheter vid att utbetala
lön till statskyrkans prästerskap, emedan man ansåg, att man
därigenom underhöll falsk lära. Då detta emellertid icke kunde
undkommas, emigrerade föreståndaren jämte ett antal medlemmar
till Amerika 1867, och en ny föreståndare utsågs. Denne, en
bonde vid namn Jon Olssön, var en frisinnad, gudfruktig och
älsklig man. Han ägde icke förmågan att predika. Men, då
det i deras gudstjänstordning icke heller ingick, att själfständiga
föredrag höllos, utan där förelästes hufvudsakligen Luthers
predikningar såsom de säkraste och mest lutherska, hvarefter
offentligen samtalades öfver hvad som lästs, var predikogåfva icke
heller absolut nödvändig för församlingsföreståndaren. Då den
s. k. nya försoningsläran framträdde, ägnade han däråt mycken
uppmärksamhet samt föreläste vid deras söndagsgudstjänster ofta
ur skrifter af författare, tillhörande denna riktning. Så småningom
öppnade de under Jon Olssons visliga och saktmodiga ledning
sin församling för offentliga föredrag. Någon verksamhet utåt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
