- Project Runeberg -  Den inre missionens historia / III:1 /
1764

(1896-1902) [MARC] Author: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1764

SJUTTIONDEÅTTONDE KAPITLET.

utmärker en stor del af socknens befolkning. Han afsomnade i
tron på sin frälsare den 7 aug. 1889. Några år senare ingick
äfven hans maka i den eviga ro och hvila, som de båda här
allvarligt sökte.

På våren 1877 kom en resepredikant vid namn A. Bogren
till Ofvanåker. Äfven han fick blifva ett redskap i Guds hand
till mångas frälsning i denna socken. Hans predikogåfvor voro
ej särdeles stora, men han var uppfylld af varm nitälskan för
Kristi rikssak. Stora skaror samlades vid bönestunderna, och
syndare väcktes till besinning om sitt eviga väl. Komminister
Stillmark tyckte emellertid icke riktigt om Bogren och och hans
sätt att verka, hvarför han bad kyrkvaktaren Jan Persson, att
han skulle ordna om, så att han komme bort från trakten, »ty
han förstör församlingen för mig», sade komministern. Persson
svarade härpå med Jesu ord i Mark. 9: 39: »Förbjuden honom
icke» etc.

Med outtröttlig ifver verkade Bogren i Ofvanåker och
angränsande socknar till fram på sommaren samma år. Efter hans
afresa fortsatte de äldre troende på platsen att hålla
sammankomster, hvarigenom så väl de själfva som de nyomvända stärktes
och växte till i nåden. Jan Persson och Olof Eriksson i Vengsbo,
i hvilken den gamle kyrkvaktaren fick en god medarbetare i
fråga om de troendes andliga uppfostran, ledde dessa
sammankomster. Eriksson hade förut varit skollärare några år och äg-de
en särskild förmåga att genom bön och samtal undervisa och
vägleda de nyomvända. Han har ock sedan den tiden alltfort
med nit och trohet brukat denna gåfva till Guds ära och de
troendes uppbyggelse.

Efter komminister Stillmarks afflyttning 1875 kom G.
Samelius till Ofvanåker. Han var synnerligt passande såsom herde
för den lilla hjord, som nu var samlad på denna plats. Enkel
och flärdfri vann han snart de troendes fulla tillgifvenhet. Han
tog sitt kall på fullt allvar. Det frälsningsord, han förkunnade,
var så direkt och gripande, att väl få af åhörarne lämnades
oberörda däraf. För de troende var söndagen särskildt efterlängtad
med sina rika tillfällen att så väl i kyrkan som äfven utom den
få höra pastor Samelius med gripande allvar förkunna Herrens
bud och rätter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:06:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dimh/31/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free