Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1782
SJ UTTIONDENIONDE KAPITLET.
vanligt tryckande, smög han sig undan i ensamheten och bad så
innerligt sitt: »Gud, som hafver barnen kär» etc, en bön, som
modern trots sin ogudaktighet varit mycket angelägen att tidigt
lära sina barn. Efter moderns omvändelse blef det ofta tal om
tron på Gud och dess betydelse för frälsningen, och det
betonades oupphörligt, att allt berodde uteslutande på, om man hade
en rätt»tro. Detta tal kom frälsningsbekymren i den unge gossens
själ att beständigt röra sig omkring det spörsmålet, huru han
skulle få en rätt tro. Han var nu 8 år gammal och hade ännu
icke fått lära sig läsa. Någon skola fanns ej för honom att
besöka, men med moderns tillhjälp inhämtade han nu snart så stor
läskunskap, att han kunde använda både bibeln och andra
upp-byggelseböcker samt blef så en mycket »ifrig läsare» i detta ords
egentliga betydelse. Men frågan om tron och vägen att komma
i besittning däraf blef honom dock alltfort lika dunkel som förut.
Han ansåg det vara en orimlighet utan like, att han, sådan han
då var, utan bättring och omvändelse skulle börja tro syndernas
förlåtelse, och måste därför finna sig i att fortfarande vara utan
tro och — blifva fördömd. Slutligen misströstade han om att
såsom barn kunna komma till »en rätt tro» och började anse det
nödvändigt att först hafva lefvat ut i synden för att genom
»riktig ånger» och »förkrosselse» komma in på trons väg från
rätta änden, då väl sedan det ena skulle följa på det andra
enligt föreskrifterna i »nådens ordning». I hopp att Gud väl icke
skulle låta honom dö, förrän allt detta hade skett, beslöt han
därför att uppskjuta alltsamman, tills han komme ut i världen
och stode på ungefär samma ståndpunkt som andra, hvilka blefvo
»omvända» och på rätt väg förda till tron. Men o, hvilka strider
under denna tid och hvilka rop till Gud om tillräckligt långt lif
för att hinna få ordnadt med frälsningen på rätt sätt!
Så fortgick det, tills Norberg var 13 år, då en händelse
inträffade, som med ens bragte honom ned i stoftet inför Herrens
fötter. Det gick nu icke längre att i väntan på
bättringsgradernas passerande skjuta undan uppgörelsen med Gud. Ty i
den nämnda händelsen såg han en förtörnad Gud stå med lyftadt
gissel färdig att slå till, så att familjens alla medlemmar skulle
känna det. Han lämnade sig därför, sådan han var, på nåd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
