- Project Runeberg -  Den inre missionens historia / III:1 /
1809

(1896-1902) [MARC] Author: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE ANDL. RÖRELSERNA I UPPLAND. 18oQ

var föreningens gemensamma egendom till den 27 dec. 1895, då
det å ett föreningssammanträde beslöts, att Skepptuna
friförsamling skulle blifva ensam ägare af detsamma. De öfriga
friförsamlingarna afsade sig då äganderätten därtill utom den i Närtuna,
som önskade behålla den, emedan huset för dessa
missionsvänner var närbeläget. Äfven i Markim och Orkesta socknar hafva
de troende under de sistförflutna åren uppfört missionshus.

* *

*



Ar 1860 fanns det i Vaxholm blott en enda själ, hvilken,
så vidt människor kunna döma, lefde ett lif i Gud. Denne ende
var en ung man vid namn Eriksson, sedermera egen affärsman
i staden. Att han icke hade sötebrödsdagar i ett sådant
samhälle som Vaxholm vid den tiden, då ingen frågade efter Gud
men väl efter dryckjom, dans och spel, förstås lätt. På
sommaren var i regel vanligt att t. o. m. använda den s. k. kyrkplanen
strax invid kyrkan för dansnöjen, där i synnerhet ungdomen
roade sig. En hjälp mot allt detta fick dock nämnde Eriksson
genom att några läsare från Stockholm om somrarna började bo
ute vid Vaxholm. Bland dem utmärkte sig i nit för själars
frälsning särskildt en fru Holmberg, som gjorde allt för att
uppmuntra till ståndaktighet. Redan då började därför bönemöten
hållas i husen, först naturligtvis i stockholmarnes egna hem och
sedan så småningom i stadsboarnes boningar. Genom nämnda
frus m. fl:s bemedling kom, så vidt man vet, den förste
lekmannen till Vaxholm och höll bibelförklaring i en högst liten, för
tillfället obebodd stuga år 1862. Denne lekman var den sedermera
bland Guds folk så bekante grosshandlar O. F. Ramström från
Stockholm. Att genom så nitiska vänner flera troende präster
och lekmän skulle utkallas, är ju naturligt, bland hvilka här må
nämnas bl. a. rektor Steinmetz, pastor "Wadström, C. O. Rosenius
och lektor Elmblad. Under samma tid började äfven
söndagsskola med de få barn, som man då lyckades att samla, hvilket,
då föräldrarne måste anse denna nyhet för högst farlig, ej föll
sig så lätt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:06:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dimh/31/0395.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free