Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I UPPLAND. 1815
Denna missionsförening- existerar ännu, men de olika
församlingarna hafva ingenting mer gemensamt i verksamheten än
års- och kvartalsmötena.
Efter dessa korta anmärkningar öfver föreningen i dess
helhet lämna vi här en kort redogörelse öfver den andliga
verksamheten i de olika socknarna. Vi göra det så mycket hellre,
som de andliga rörelserna synnerligen i Öster-Våla och Nora
haft en viss banbrytande betydelse för denna del af provinsen.
Bland dem, som först vaknade upp ur sina synders sömn
och började nitälska och verka för medmänniskors frälsning inom
Öster- Våla, var den i detta arbete förut omnämnde landtbrukaren
Erik Eriksson i Ingeborgbo. Denne man intog ock i hela sitt
lif en ledande ställning i de troendes hop. Han sörjdes
därför ock såsom en sannskyldig fader i Kristus, när han kallades
hem till den eviga hvilan, och lefver kvar i välsignad hågkomst
ännu i dag icke blott bland de äldre utan äfven bland det yngre
släktet. Den rättfärdiges minne lefver evinnerligen.
I slutet af 1860-talet finna vi icke mindre än fyra personer,
hvilka jämte denne man kraftigt arbeta mot tidens ondska och
folkets orättfärdiga vandel genom evangelii predikan. Dessa
personer voro f. d. fanjunkaren G. G. D. Montelius på Håf,
fanjunkaren vid Västmanlands regemente Lars Sevelin, bonden
Erik Olsson i Gästbo och vagnmakaregesällen Carl August
Carlsson, den senare från Stockholm. Särskildt synes året 185g
hafva varit ett nådens år från Herrens ansikte. Sammankomster
höllos på hösten nästan dagligen på flera ställen i socknen, och
redan då började praktiseras att efter predikan fortsätta
sammankomsten med samtals- och bönemöten. Det följande året,
1860, är ock för Öster-Våla ett märkesår. Ty på samma gång
Herren visade sin stora makt öfver djäfvul, synd och värld, i
det att många blefvo förda från mörker till ljus, så fingo Herrens
fiender, länsmän, präster och andra »visa och mäktiga»,
ådagalägga, att de intet kunde uträtta emot Herrens verk.
En häftig förföljelse utbröt då i början af året mot
ofvannämnda Herrens vittnen. Kraftiga åtgärder vidtogos för att
bygga upp en damm mot det öfverhandtagande läseriet. Till
länsmannens kännedom hade kommit, att han varit offentligt
namngifven på en sammankomst, då predikanten bedt Gud för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
