Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1822 ÅTTIONDE KAPITLET.
tände syndare. Hopen af dem, som trodde, växte och blef rätt
stor, och »läsarne» samlades ofta för att gifva hvarandra råd
och hjälp och lära af hvarandras erfarenheter.
Ar 1862 uppfördes i Hemmingsbo ett missionshus,
rymmande 600 à 700 personer. Bland de troende funnos icke
många, som hade något mer af jordiska ägodelar. Dock funnos
de, som vid första teckningen af bidrag till byggnaden lämnade
100 kr., en efter den tidens begrepp i Nora mycket ansenlig
summa för ett sådant ändamål. Intresset var allmänt; äfven de,
som hade litet, —■ tjänare och tjänarinnor — ville vara med och
bidraga. Tomt skänktes af en troende hemmansägare, och huset
invigdes på hösten ofvannämnda år till mycken glädje för Herrens
vänner och till fromma för den andliga verksamheten inom
socknen. Och många voro de, som i detta hus hörde ordet och trodde.
Under 1870-talet uppehölls den andliga verksamheten i Nora
dels af tillfälliga predikanter, såsom Lindström och Wester från
Uppsala, dels af hemmansägaren Erik Olsson och snickarena J.
Eklund och P. Landell, de tre sistnämnda boende i socknen. Ar
1868 uppstod en större väckelse, som på vissa trakter var mycket
allmän. Vid denna tid kom ock till Nora en predikant A.
Winberg från Stockholm. Han var gärna hörd och verkade till icke
liten välsignelse. Men bäst man icke visste ordet af, beslutade
de ledande bröderna att afskeda honom. Han togs i förhör, och
resultatet blef, att han såsom irrlärig genast sändes bort från
orten. Ett par år därefter, 1873 —1874, blefvo dessa bröder
själfva gripna och mycket hänförda af den villfarelse i läran, för
hvilken de så skoningslöst afskedat Winberg. Det var
näran-ligen det s. k. hyperevangeliet, som den tiden grep och tjusade
sinnena i dessa trakter af landet. Med allt eftertryck predikades
då, att hela världen var frälst, att de ogudaktiga, som dött,
»lågo i helvetet med förlåtna synder», och att orsaken, hvarför
de gått förlorade, var den, att de icke trott, att de varit frälsta.
Det var en tid af mycken hänförelse och entusiasm; sinnena voro
till ytterlighet upprörda, och åtskilliga voro de, hvilkas
uppträdande och öfversvallande glädje öfver detta nya ljus i Guds
frälsningsråd nästan gränsade till vansinne. Träffades någon
sansad och allvarlig kristen, som icke kunde med den nya läran,
så dömdes han såsom en lagträl, och hans andliga lif var mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
