Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I UPPLAND.
1823
misstänkt. Den tiden var det icke fråga om alt tro på Jesus,
utan frågan var denna: -»Tror du, att du är frälst?-»
Drinkaren, svärjaren och horkarlen voro frälsta. Det gällde nu endast att
få dem att tro detta. Och att de icke trodde sig vara frälsta, det
var orsaken till deras förtappelse. Man sjöng af hela sitt hjärtas
öfvertygelse:
Till barn upptagen är världen all.
Försoningsdagen har Adams fall
Fullkomligt renat och gjoit, att vi
Från det, vi felat, nu äro fri.
Och öfver en sådan orimlighet fröjdades man och var glad.
Man tackade Gud enskildt och offentligt för en sådan fullhet af
gudomlig sanning, ett slående bevis på, huru villfarelser kunna
tjusa och hänföra.
Aren 1873 —1875 voro för Nora af icke liten betydelse, ty
under denna tid verkade pastor A. A. Sillen där och gjorde
genom sitt gudfruktiga, stilla väsen och sitt allvarliga nit en god
insats för den andliga verksamhetens framgång.
Vid denna tid började den allvarliga frågan: Hvad står
det skrifvet? att blifva dagens brännande fråga äfven i Nora.
Genom henne bringades ock de öfverspända sinnena åter i
jämnvikt, och med lugn besinning började nu de troende att
rannsaka de heliga skrifterna. Och detta blef den kraftigt
bidragande orsaken till en ny tingens ordning på det andliga
området i Nora.
En annan icke litet bidragande orsak var den, att en ny
kyrkoherde, J. W. M. Wessblad, kom samtidigt till socknen.
Han gjorde anspråk på att vara kristen och ville äfven taga
ledningen af de troendes verksamhet om hand. Men Jesu får hörde
icke hans röst, de följde honom icke, och det visade sig ganska
snart, att han var en legoherde, som kom icke för att föda utan
för att skinna hjorden.
Då Nordöstra Västmanlands läns missionsförening
midsommaren 1876 firade sitt årsmöte i Nora under tillslutning af flera
tusen personer, infann sig kyrkoherde Wessblad okallad för att
predika. Han fick då börja eftermiddagens möte, då han höll
en genomgående torr och fattig predikan öfver första delen
af Joh. 13 om fotatvagningen. Det var till största delen ett om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
