Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l832
ÅTTIONDE KAPITLET.
har friförsamlingen i Harbo haft egen predikant och de 3 sista
åren i förening med Huddunge.
I Huddtinge socken tog den andliga rörelsen likaledes sin
början vid slutet af 1840-talet. De första, som där blefvo väckta,
voro en kvinna, känd under namnet »Erik Jakobsmor» i Nyby,
samt en jungfru, som tjänade i Prästy. Erik Jakobsmor lefver
ännu och är församlingens äldsta medlem. Då O. Ahnfelt 1850
besökte socknen och predikade i en bondgård, blef hon frigjord
till sin ande. Hon var då 21 år gammal. Under Ahnfelts
predikan uppförde sig en del af åhörarne på ett mycket störande
och opassande sätt. När detta sedan kom till prosten Hagströms
kännedom, som var en hederlig och älskvärd man, uttryckte han
sitt stora missnöje däröfver och sade: »Då det så väl behöfves,
att en medhjälpare kommer till socknen, är det att beklaga, att
han får se sådan ovilja».
Då prosten Hagström blef gammal och urståndsatt att sköta
sin tjänst, fick han Ossian Andersson, nuvarande kyrkoherden
i Husby-Sjutolft, till adjunkt. Den unge prästmannen utmärkte
sig som en god predikant och blef mycket omtyckt af
församlingen. Till att börja med ställde han sig afvog mot läsarne, men,
sedan han närmare lärt känna dem, blef han deras afgjorde vän.
Erik Jakobsmor värderade han synnerligen högt och rådfrågade
henne ofta i andliga ting. En söndag gick han efter gudstjänstens
slut i folkträngseln till henne och frågade: »Nå, hvad tycker
ni, som är en gammal kristen, om min predikan?» Härpå
frågade gumman tillbaka: »Tror pastorn själf, hvad han predikar?»
— »Nej, det gör jag icke», svarade denne, och därmed slapp
gumman undan för den gången.
Ehuru nu både prosten och hans adjunkt voro vänligt
stämda mot de troende, var kyrkorådet mycket fientligt och
förbjöd dem att, såsom dittills skett, hålla sina bönestunder i
skolhusen. Detta gick den unge pastorn så till hjärtat, att han
sammankallade de troende och uppmanade dem att bygga ett
missionshus, »ty nu ären I utestängda», sade han. Själf lämnade
han 30 kronor till grundplåt.
Ar 1877 byggdes bönehuset, och strax därefter bildades en
friförsamling. Till en början var den utsatt för svåra inre strider
och slitningar, så att det en tid såg ut, som skulle hon gå under,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
