Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1834 ÅTTIONDE KAPITLET.
så ansåg han själf och alla andra, att "han hade både frihet och
rättighet att lefva ut i synd och deltaga i dans, dryckeslag och
nattliga orgier. Det andliga mörkret var ock den tiden oerhördt
stort i Öiter-Våla. Husbehofsbränningens förbannelsebrin gande
handtering stod då i sitt flor; Män och kvinnor, ynglingar och
jungfrur drucko såsom en till det dagliga brödet hörande
nödvändig vara det mördande giftet. Man var ej heller för något
aktad, om man ej i glada lag tömde sitt glas. Ej underligt då,
att vår Erik snart rycktes ut i världens och nöjenas hvirflar.
Glad och liflig af naturen och därtill mycket talför blef han inom
kort en ledare och banerförare bland dem, som sökte leka bort
lifvets allvar och hade sitt allt i denna världen.
’ Genom faderns hastigt inträffade död 1847 kom den
21-årige unge mannen på allvarligare tankar. Han började nu inse,
att han var en syndare, och kände sig dömd i sitt samvete. I
öfver tio år gick han på detta sätt. Han erkände sanningen,
försvarade kristendomen och uppträdde allvarsamt tillrättavisande,
när någon i hans närhet talade föraktligt eller hånande om de
kristna. Men det oaktadt följde han med det allmänna
världsloppet och var en orättfärdighetens görare.
På försommaren 1858 kom afgörandets ögonblick, då Erik
Olsson fattade sitt beslut att helt bryta med världen för att
lefva med Herren ett lif i hans sanna fruktan. Det var en
söndagsmorgon. Han hade som vanligt infunnit sig i kyrkan. Där
uppstämdes sv. ps. 173: 1—2, hvilka verser lyda så:
I dag, om Herrens röst du hör,
Upp, syndaträl, ocli bättring gör,
Vak upp ur syndens dvala!
Besinna, o, besinna här,
Hvad du din Herre skyldig är!
Du kan det ej betala.
Men fall med bot till Herrens fot
Och längre ej förhala.
Du länge nog har synden Ijänt
Och med de pund, dig Gud förlänt,
Blott ökt ditt skuldregister o. s. v.
Dessa ord voro såsom särskildt afpassade för honom, och
Guds ande förde dem till hans hjärta på ett så kraftigt sätt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
