Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I VÄSTMANLAND. 1851
I Väster-Fernebo vände sig de troende till länsbokhållaren
vid Falu landskansli och på samma gång till en troende
prästman med skriftlig förfrågan om, hvilket straff de hade att vänta,
om de enskildt firade Herrens nattvard. Från bägge hållen fingo
de det svar, att straffet enligt lag bestod dåiri, att de af
vederbörande pastor i »kärlek skulle varnas». Beredvilliga att
underkasta sig detta straff samlades de och firade Herrens nattvard.
I stället för den kärleksfulla varningen utlyste emellertid vice
pastorn kyrkostämma, och beslut fattades att efterskicka stiftets
biskop, Björling, för att genom hans ingripande få slut på detta
ofog. Den välvillige biskopen kom ock på utsatt dag, sedan han
förgäfves sökt få ett af Fosterlandsstiftelsens reseombud dit för att
styra saken till rätta. Mycket folk samlades. Biskopen anställde
förhör med de skyldiga och erkände, sedan han fått svar på sina
frågor, att dessa hade handlat kristligt, ehuru han som biskop ej
kunde gilla deras förfarande. Efter detta förhör blefvo fienderna
slagna och nedlade striden.
Somligstädes samlades man i dessa de fria troende
församlingarnas första dagar till nattvardsfirande i hemlighet inom lyckta
dörrar och bakom nedfällda gardiner, sedan solen nedgått i
väster, men sedermera offentligt utan fruktan för motståndarne.
Såsom exempel på den fiendskap, som så väl prästerskapet
som de ogudaktiga i allmänhet lade i dagen gent emot den
frikyrkliga rörelsen, vilja vi i detta sammanhang omnämna de
trakasserier, för hvilka Per Persson, numera predikant på Visingsö,
var utsatt, då han under åren 1872 —1877 hade plats såsom
skollärare i Ramsbergs socken i västra Västmanland.
Vid Perssons ankomst till Ramsberg funnos där några på
Plerren troende, som bedt Gud om en likasinnad skollärare. Dessa
blefvo nu glada öfver att hafva fått bönhörelse, och, så snart det
blef kändt, att Porsson brukade offentligen vittna om Herren, blef
han ombedd att äfven här göra det. Han fick sedan ofta tala
Guds ord för rätt stora folksamlingar, och allt aflopp utan någon
anmärkning från hans förmäns sida, så lålnge ingen egentlig
rörelse försports. Men på våren 1877 började Herrens ande blåsa,
och många själar, i synnerhet bland barnen och ungdomen,
vaknade upp ur syndasömnen. De unga hade sina särskilda
bönemöten, som ofta räckte hela nätterna. Barnen hade bönemöten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
