Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I VÄSTMANLAND. 186 I
hults socken, kommo nu i svåra ekonomiska trångmål. I sin lilla
ladugård hade de en enda ko, den de köpt för lånade penningar,
men denna dog. Så köpte de å nyo en, men äfven den dog;
på samma sätt den tredje och den fjärde. De hade åtta får,
men äfven dessa omkommo, sammalunda ock en gris. De hade
två bistockar, men också dessa dogo ut. Slutligen återstod för
dem bland lefvande bohag blott en katt. Nu insjuknade hustrun
i svår ögonvärk och förlorade därunder sitt ena öga. Därtill var
arbetsförtjänsten för mannen mycket knapp och brödet dyrt. En
vacker trädgård, som makarne anlagt på sitt hemman, skonades
en natt af illasinnade grannpojkar: stammarna på de större träden
skalade de, och de minsta träden skuro de ned. Då sade
Engzell till sin hustru: »Nu hafva vi bara katten kvar», men de
båda makarne tröstade hvarandra strax med Guds ord och sade:
»Herren gaf och Herren tog. Välsignadt vare Herrens namn!»
Hos den nitiske missionsvännen grefve G. G. Lewenhaupt
på Gäddeholm vid Västerås hade Petrus Engzell länge haft sin
tillflykt efter ansträngande missionsresor i landet. Dit kallades
nu också hans broder Abraham med familj. Detta skedde 1859.
Där stannade han under 10 års tid såsom arrendator på ett större
torphemman. På Gäddeholms gods predikade han till en början
hvarje afton, dä predikan började en eller annan timme före
dagsverkstidens slut. Arbetsfolket hade att välja på att gå till
sammankomsten eller hålla dagsverket ut. I båda fallen fingo de
lika dagspenning-. Det var en härlig tid för det
rättfärdighets-törstande folket, och Gud gaf sitt behag till känna genom frukt
till rättfärdighet.
Men nu började sockenprästen att rasa. Denne besökte
vid ett tillfälle grefven, då Abraham inkallades och förhördes.
Under förhöret uppstod frågan om nya födelsen, men prästen
visade sig icke förstå dess innebörd utan afvisade den förhörde
med häftiga ord och gick sin väg. Och framdeles sade han till
Engzell: »Jag kan alls inte lida sådant folk som Er». Det var
då klart, att evangelii vänner i den socknen icke hade att vänta
någon själaspis från det hållet. Grefve Lewenhaupt hade därför
gått utom det kyrkliga ämbetets område efter män, som där
talade lifvets ord, och Abraham Engzell var en bland dessa. Då
Engzell predikade i Gäddeholm, kom folk från alla håll att höra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
