Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I VÄSTMANLAND. 1873
ingenting att invända, hvilket visar, att ömsesidig" kärlek och
förtroende voro rådande emellan de troende trots olika åsikter
och uppfattningar. Någon enskild nattvardsgång ägde dock ej
rum, förrän Arboga friförsamling den 28 okt. sistnämnda år
blifvit bildad.
De första åren af friförsamlingens tillvaro förflöto i lugn och
stillhet. Missionsföreningen och friförsamlingen bodde tillsamman
under samma tak såsom goda vänner och bröder. Under tiden
tillväxte friförsamlingen alltmera, och år 1883 anställde hon sin
förste predikant. Det var C. O. Nydcll. Han afled dock redan
följande år. Nydell var en gudfruktig och nitisk Herrens tjänare,
som lämnade ett godt minne efter sig.
Nydells efterträdare såsom predikant blef för en kort tid
Fridholm, som sedan ingick i metodistsamfundet. Efter honom
kallades C. Eriksson från Skoghem i Västergötland. Han tjänade
dock icke församlingen mer än vid pass ett år, ty han
efterträddes redan på nyåret 1886 af E. J. W. Granath. Denna tid
från Nydells död till Granaths tillträde till predikantplatsen var
en svår pröfningstid för församlingen. Nyhetsbegär, godtycke
och maktmissbruk bland de ledande inom församlingen vållade
svåra slitningar och strider, som hotade att alldeles ödelägga
henne. Många medlemmar lämnade ock under denna tid
församlingen och öfvergingo till andra trossamfund. Under all
denna förvirring fanns det dock inom församlingen en liten grupp,
som bibehöll den kristliga sansen och fasthöll vid de grundsatser,
efter hvilka församlingen blifvit bildad. De fortsatte arbetet så
godt sig göra lät, om än under mycken nöd och fruktan. »Vi
gingo», har en af dem sagt, »till mötena med fruktan och bäfvan,
och, då de vanliga ledsamheterna åter framträdde, gingo vi hem
och gräto på våra knän inför Herren öfver Josefs skada».
Ställningen förvärrades däraf, att församlingens ekonomiska ställning
var mycket tryckande. Detta hade sin grund däri, att
församlingen, som sagdt är, öfvertog missionshuset, hvilket icke var
någon förmånlig affär, enär skulderna öfverstego tillgångarna.
Ställningen syntes förtviflad, men ljusare förhållanden inträdde
dock så småningom. Herren kom med hjälpen, fastän det
tycktes dröja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
