Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 82. KAP. Andliga rörelser i Dalarne - Väster-Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gemensamma krafter vid sin verksamhet. För att få någon predikant
vände sig därför missionsvännerna i Järna till Malungs
missionsförening, som med anledning häraf vid extra sammanträde den
25 febr. 1866 beslöt, att båda föreningarna skulle gemensamt
aflöna en af Jönköpings predikanter, som skulle verka en viss
tid inom hvardera föreningen.
År 1870 uppfördes ett missionshus på Myrbacka i Järna.
Vid husets invigning tjänstgjorde pastor Lundborg från Våmhus
och »hans dräng» Larsson som talare. Då man på
invigningsdagens morgon kom till missionshuset, befanns det, att fienderna
under den föregående natten slagit ut 70 fönsterrutor i detsamma.
Efter två timmar var emellertid skadan reparerad, så att mötet
kunde taga sin början. Lundborg predikade med värma och
helig andekraft öfver texten om den samaritiska kvinnan och
talade därvid om frälsningsbrunnens djup och om djupet af det
hjärtefördärf, från hvilket Jesus var kommen att frälsa
människorna, samt lämnade till slut detta Herrens ord till
tänkespråk: »Vi gingo alla vilse såsom får; hvar och en såg uppå sin
väg, och Herren kastade allas våra synder uppå honom»,
hvarvid han betygade för dem, som föröfvat våldsdådet å
missionshuset, att äfven den synden blifvit kastad på Jesus.
Under år 1878 gick en stark och genomgripande väckelse
fram öfver Järna socken. Den tog sin början vid en
sammankomst, då predikanten J. A. Larsson talade öfver texten i
Uppenbarelseboken om den stora skaran, som ingen kunde räkna. Då
han kom till de orden: »och de ropade», hördes i folkmassan ett
högt skriande — ett nödrop efter frälsning uppsteg från hjärta
och mun hos den ene efter den andre bland åhörarne. Rörelsen
blef så stark, att Larsson för folkets rop icke kunde fortsätta
längre utan måste sluta och inbjuda de församlade att återkomma
nästa morgon för att höra fortsättningen af texten. Morgonen
kom, och mycket folk samlades åter. Nu blef det tårar och
jubel och det så, att man icke kunde skilja emellan gråten och
glädjeropen. Många af de nuvarande troende i Järna socken
räkna sin andliga födelse från detta minnesrika år.
Ända till midten af 1800-talet rådde inom Nås socken den
djupaste dödssömn i andligt hänseende. Visserligen gingo alla
flitigt i kyrkan på sön- och helgdagar, ja, man ansåg det som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
