Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 82. KAP. Andliga rörelser i Dalarne - Väster-Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
får du bereda dig att flytta i höst, ty med sådant folk vill jag
ingenting ha att göra’. Jag svarade: ’Med Guds hjälp tänker
jag blifva en bättre människa, men är det så, att jag icke får
följa Guds ord och mitt samvete, så är mitt val gjordt, och jag
är färdig att flytta’. Emellertid hördes aldrig något mera af om
den saken».
Bland dem, som vid denna tid blefvo väckta, var äfven en
smeddräng, Lars Dalin. Han började på söndagarna föreläsa ur
någon andaktsbok för folket, och många fingo från dessa stunder
allvarligare tankar, hvilket ock visade sig i deras lif. Då
emellertid förvaltaren såg frukterna af »läseriet», gaf han icke allenast
tillåtelse att få samlas i husen på bruket, utan han anskaffade
ock en postilla och anordnade »gudstjänst» i skolhuset hvarje
söndagsförmiddag, då en predikan lästes antingen af honom själf
eller i vanliga fall af en valsmästare vid namn Damström. För
resande predikanter öppnade han ock skolhuset, hvarje gång det
begärdes.
År 1863 bildades Nås missionsförening, till hvilken äfven
de troende vid Lindesnäs anslöto sig, och hvars ursprungliga
uppgift var att sprida uppbyggelseböcker. Denna förenings
förste ordförande var folkskolläraren O. Falk, hvilken i denna
egenskap tjänstgjorde i flera år. Sedermera kallade nämnda
förening predikanter, bland hvilka de första voro E. Andersson Molin
från Oxberg, Joh. Utter från Filipstad samt Präst O. Jonsson.
Vintern 1865—1866 uppstod en större väckelse nästan öfver
allt inom socknen. Pilgrims- och Ahnfelts sånger ljödo, bön och
tacksägelse höjdes till Gud, och glädjen i de troendes krets
var stor.
Dåvarande kyrkoherden Joh. Linnman, ehuru själf ogudaktig
och djupt sjunken i dryckenskap, förhöll sig mycket vänlig emot
läsarne och gick själf med som åhörare, i synnerhet när Präst
Olof Jonsson och A. Jansson predikade, samt hindrade aldrig att
samlas i skolhusen. Han flyttade 1869 till Gagnef samt fick till
efterträdare i Nås D. B. Arosenius. Med honom började en ny
tingens ordning.
Han tänkte grundligt kväsa läseriet och utfor i hårda
domar däremot både enskildt och offentligt. Det oaktadt besökte
de troende ganska allmänt kyrkan och husförhören samt deltogo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
