Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 82. KAP. Andliga rörelser i Dalarne - Väster-Dalarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i de allmänna nattvardsgångarna, ehuru de öfverallt blefvo
utmålade som den värsta ohyra, hvilken borde utrotas ur Guds
församling. Bland andra åtgärder, som han vidtog, var äfven
den, att han med skolrådets samtycke stängde skolhuset vid
kyrkan för lekmän. Han ville äfven stänga skolhuset vid Lindesnäs
bruk, hvilket dock förvaltaren satte sig bestämdt emot, sägande:
»Det är brukets hus, och, om brukets folk vill samlas där för
att höra Guds ord, så öppnar jag det för dem, när jag vill».
Och därvid blef det.
Trots alla försök att hindra den andliga rörelsen fick
kyrkoherden till sin smärta se, att den tillväxte mer och mer. Följden
blef, att, som inga enskilda boningar voro stora nog att rymma
dem, som samlades för att höra Guds ord utom kyrkans murar,
man måste tänka på att bygga ett bönehus, hvilket ock skedde
1872. En gammal troende man, Storgubb Erik Larsson, lämnade
ett lån på 1,000 kronor, och med detta som grundplåt grep man
verket an med lif och lust. Arbetet gick ganska raskt undan,
och rätt snart hade de troende eget hus, där de kunde samlas,
när de behagade. Det var visserligen enkelt och blef aldrig
riktigt färdigt, men var dock i 20 år för den lilla troende skaran
ett Betel, där Guds änglar — nej, Guds ande steg ned, väckande,
varnande och tröstande. En särskild nådevind blåste här 1875—
1876.
Nås missionsförening hade 1873 satt sig i förbindelse med
Malungs missionsförening, hvilken under denna tid hade i sin
tjänst för längre eller kortare tider flera predikande bröder, som
då och då besökte Nås och verkade med stor välsignelse och
framgång. Bland dessa var en yngling, Jonas Eriksson, hvilken
någon tid studerat vid Fjellstedtska skolan i Uppsala men af
sjukdom måst afbryta sina studier. Han kom hit och verkade med
outtröttligt nit och kärlek. En större väckelse uppstod, särskildt
bland de unga, och många äro de, som från denna tid räkna sin
nya födelse. Fienskapen så väl från prästens som öfriga
ogudaktigas sina var stor, men glädjen bland Guds barn var ändå
större. Flera af dem, som kommo med vid bönestunderna för att
störa och smäda, blefvo kraftigt gripna af ordet och bekände
under tårar sina synder samt sökte och funno frid med Gud
genom tron på Jesus. Denna rörelse fortfor, om än mindre i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
