Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 82. KAP. Andliga rörelser i Dalarne - Öster-Dalarne - I. Öster-Dalarnes missionsförening och Dalarnes ansgariiförening - Graf Olof Andersson - II. Våmhus, Orsa, Mora och Venjan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
44 år, skall vigas vid modern jorden till uppståndelsens dag.
Några böner lästes vid grafven, och församlingens pastor
nedkallade välsignelsen öfver de efterlefvande. Det är så tyst rundt
omkring. Alla känna, att i den ringe mannen där borta bland
bergen har samhället förlorat en trofast kämpe för de högsta
intressen, som finnas på jorden.
Graf Olof Andersson ägde ovanligt stora förståndsgåfvor.
Genom flitigt studerande af bibeln, Luthers m. fl. af de gamla
bepröfvade lärarnes skrifter hade han förvärfvat en stor
kunskap i det dyra bibelordet och ägde därjämte en synnerligt stor
gåfva att i tal uttrycka sina tankar. Han var en afgjord vän
af den lutherska kyrkan och bekännelsen och förblef ända till
slutet af sitt lif en afgjord motståndare mot all separation från
densamma. Då den stora skaran, som ingen kan räkna, af alla
folkslag och stammar och släkter och tungomål är samlad inför
tronen och inför Lammet, klädda i hvita fotsida kläder, med
palmer i sina händer, skall Graf Olof Andersson helt visst stå
med i den raden och med hög röst deltaga i jubelropet:
»Frälsningen är vår Guds, som sitter på tronen, och Lammets».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
