- Project Runeberg -  Den inre missionens historia / III:1 /
1934

(1896-1902) [MARC] Author: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 82. KAP. Andliga rörelser i Dalarne - Öster-Dalarne - III. Ore, Rättvik, Boda, Leksand, Ål, Bjursås, Gagnef och Djurås

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

icke ens togo af sig hattarna. När Haga Daniel och andra, som
gjort Forsberg sällskap dit, togo af sig sina hattar, sade de
närvarande: »Nej, se sådana tokar! Den där är väl ingen präst».
När sammankomsten var slut, ville de diskutera med predikanten,
och några började tala illa om prästerna för att snärja honom.
Han inlät sig icke med dem utan svarade blott, att för honom
och dem vore icke det viktigast, huru prästerna hade det, utan
huru de hvar och en för sin del hade sin sak med Gud.

I södra Rättvik utbröt genom Forsbergs predikan en mycket
stor väckelse. Ofta hann icke predikanten mer än börja sitt tal,
förrän han måste sluta för att i stället samtala och bedja med
frälsningssökande människor.

Efter Forsberg kom Gunnars Jon Jonsson från Mora och
Nils Olsson från Vermland. Allt det goda, dessa båda män gjort
för evangelii framgång i Rättvik, känner endast Herren. Gunnars
Jon kallades vanligen »Gunnars Jaga» (morakarlarne säga i
hvardagsspråk Jaga i stället för Jon), och Nils Olsson fick mest heta
»stränge eller elake Nils», ty hans predikan var eld och lågor,
och de ogudaktiga tycktes af hans tal rent af skrämmas till
korset. Han har för Rättviks evangelisering och för de troendes
fostran i sanningen utfört mera än någon annan. Hans namn
skall därför sent glömmas i dessa bygder. Efter dessa kommo
J. A. Larsson i Borlänge och en hel mängd andra evangelii
vittnen.

Bland dem, som vid denna tid vunnos för Herren, må
särskildt nämnas en ung småskollärare, Gudmunds Anders Olsson
från Stumsnäs. Han började kort efter sin omvändelse att predika
evangelium, och genom hans verksamhet uppstod en stor väckelse
i synnerhet i mellersta och västra Rättvik. Det var åren 1868 —
1870. Sedan afföll han från tron och förblef i denna ställning
tills i början af 1880-talet, då Herren åter gjorde barmhärtighet
med honom och frälste hans själ. Han började då åter tala Guds
ord med kraft och kanske äfven med större ödmjukhet och
innerlighet än förr och blef till stor välsignelse i synnerhet för sin
födelseby Stumsnäs men äfven för hela Rättvik. När år 1883
friförsamlingen i Stumsnäs bildades, blef han dess föreståndare
och predikant och verkade så till sin död. Under hans ledning
och medverkan byggde äfven den lilla församlingen ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:06:00 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dimh/31/0520.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free