Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 82. KAP. Andliga rörelser i Dalarne - Öster-Dalarne - III. Ore, Rättvik, Boda, Leksand, Ål, Bjursås, Gagnef och Djurås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
missionshus. Hans hälsa, som aldrig varit synnerligt stark, blef
under hans affall, då han mycket hängaf sig åt dryckenskap,
ännu svagare, och han led länge af en tärande bröstsjukdom. På
hösten 1885 tog Herren hem sin tjänare. Ännu i dag kännes
ett tomrum efter honom, och så länge frireligiös verksamhet
bedrifves i Rättvik, skall alltid hans namn fortlefva i kär
åminnelse.
Betecknande för den ställning, den gamle prosten Per Ulrik
Boëthius intog till lekmannaverksamheten vid denna tid, är att,
då han fick höra, att Gudmunds Anders predikade Guds ord,
han sade, att det mycket gladde honom, att han fick någon hjälp
med predikan inom sin mycket stora och ogudaktiga socken.
Själf anordnade också prosten ett missionsmöte i Rättviks kyrka
år 1872 med Guds ords predikan och samtal. Såsom mötestalare
voro närvarande utom prosten Borg från Mora och Lundborg
från Våmhus åtskilliga lekmän. När komminister Bärsell aflidit
och kort därefter äfven prosten Boethius och i den förstes ställe
blifvit vald dåvarande skolprästen Gustaf Wilhelm Barkeus och
i den senares P. Pettersson, blef det för de religiösa och deras
verksamhet helt andra förhållanden. Förut hade skolhusen stått
öppna för alla predikanter. Nu blefvo de stängda, och man fick
alltsom oftast i predikan och samtal med prästerna höra talas
om villoandar och vinkelpredikanter, som man borde akta sig för.
Komministern, som aldrig varit någon egentlig vän af
lekmannaverksamheten, fick nu i kyrkoherden ett stöd och vågade mera
uppenbart framträda som fiende till den religiösa rörelsen. Prästerna
sökte till och med å kyrko- och kommunalstämmorna inbilla folket,
att det var höga böter på att hysa lekmannapredikanter. När
det var sammankomst, infann sig ofta prosten och sökte upplösa
den och öfvertyga de församlade om det orätta däri, att lekmän
predikade. Med föråldrade lagparagrafer, citat ur
bekännelseskrifterna m. m. sökte han bevis härför. När han på en
sammankomst i Lerdal framställde sina tankar och sökte förmå folket att
skingra sig, sade någon till honom, att han i stället för att störa
dem, som sökte sig uppbyggelse genom Guds ord, borde söka
att skaffa bort rusdryckshandteringen från socknen. Härtill
svarade han, att han tänkte att göra slut på båda dessa saker.
En bonde, som hörde detta, trodde, att prosten först borde gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
