Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 82. KAP. Andliga rörelser i Dalarne - Öster-Dalarne - III. Ore, Rättvik, Boda, Leksand, Ål, Bjursås, Gagnef och Djurås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
missionsmöten och evangelisk verksamhet. Orsaken därtill har varit
den, att predikanten J. A. Larsson var bosatt där i 20 år, och
att prästerna därstädes varit varma missionsvänner. Deras hem
hafva varit verkliga herdetjäll, där rättfärdighetsälskande själar
blifvit mottagna med stor gästfrihet och fått del af mycken
välsignelse både i andligt och lekamligt afseende. Missionsvännerna
hafva hållit sina årsmöten i kyrkan två dagar å rad på hösten
under flera år. Öfver den nu hemgångne nitiske arbetaren i
Herrens vingård, J. A. Larsson, skola vi under »Stora Tuna»
lämna en lefnadsteckning.
Särskildt må här omnämnas, att den förut af oss i detta
arbete under rubriken »Västerås» omnämnde E. D. Boëthius under
flera år varit kyrkoherde i Ål och med värma och kärlek tagit sig
an Herrens sak. Med broderligt tillmötesgående har han öppnat
kyrkan för Dalarnes ansgariiförenings årsmöten, ehuru han fått
erfara, att det misshagat hans förmän. Men han har ansett sig
böra stödja Herrens vänner och har därför intagit en bestämd
ståndpunkt. Heder åt sådana präster, som framför allt se på
Guds ära och på hvad som tjänar Guds saks framgång! Hans
herdetjäll skall nu flyttas till Orsa.
Äfven inom Bjursås socken kände de troende i början af
1860-talet ett trängande behof af att få en särskild samlingslokal
för ordets offentliga predikan. Man hade förut samlats här och
där i husen och en och annan gång fått använda sockenstugan
för detta ändamål, men så utfärdade kyrkorådet förbud att samlas
där. År 1862 började man därför lägga grunden till ett
missionshus, och några timmerhvarf uppfördes. Men under en
lördagsnatt blef alltsamman af fienderna sönderhugget och
kringkastadt. Hos de få troende, som där funnos, slappades dock
icke modet. Första helgfria dag samlades man åter och började
bygga med fördubblad kraft. Snart stod huset under tak, och
inom kort var det färdigt. Men så stor var fiendskapen, att man
under nätterna måste gå vakt omkring huset, mången gång med
fara att blifva öfverfallen. När man fått in dörrar och fönster,
trodde man sig vara tämligen trygg. Men en söndagsmorgon,
då man skulle gå in i huset, befanns glaset i alla fönster
sönderslaget. Detta var dock den sista våldsbragden. Ty nu måste
man ingå till häradsrätten med begäran att få ett vite stadgadt för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
