Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 82. KAP. Andliga rörelser i Dalarne - Öster-Dalarne - IV. Falun, Säter och Hedemora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att det nya huset redan den 2 och 3 sept. sagda år kunde
invigas för sitt ändamål, ehuru åtskilligt kompletteringsarbete på
huset då ännu återstod.
De närmast följande åren hade föreningen att kämpa med
ekonomiska svårigheter, hvilket gjorde, att några
föreningsmedlemmar tröttnade upp och de andra åter kände sig modlösa och
vanmäktiga. Dessutom fortgingo ännu de förut nämnda striderna
med helgeanisterna, hvarjämte den bekante d:r Lee genom sin
verksamhet framkallade oreda bland de troende. På grund af
dessa ogynnsamma förhållanden var den evangeliska
verksamheten liksom förlamad till 1894, då en större och kraftigare
väckelse uppstod, än man någon gång förut fått bevittna på
denna plats. Mer än 100 personer böjde knä vid korsets fot
och sökte frälsning i Jesu namn. Visserligen tröttnade en del af
dessa snart nog och vände åter till världen, men några blefvo
beståndande i sanningen och prisa Gud för förlossningen genom
Kristi blod. Under de senare åren har i allmänhet en fridens
och endräktens ande varit rådande inom föreningen, som för
närvarande räknar omkring 60 medlemmar, och Herren har äfven
på sista tiden förökat den lilla troende skaran här med flera
personer, som blifvit frälsta.
Inom Hedemora stad och i trakterna däromkring uppstod
genom Erik Andersson från Ockelbo, hvilken var den förste
lekman, som verkade på denna plats, en andlig väckelse. Det var
år 1856. Äfven här försökte man göra allt för att förkväfva
den andliga rörelsen, som väckte oro och bekymmer hos
vederbörande myndigheter. Mer än en gång sändes länsmannen för
att hindra sammankomsterna och tillämpa konventikelplakatet,
som då ännu var gällande. En gång följdes länsmannen och
pastorsadjunkten i socknen åt till en by ej långt från staden, där
mycket folk var samladt för att höra Guds ord. Båda voro dock
humana män, som till och med ställt sig medlande mellan prosten
Lindgren och läsarne. Såsom lagens tjänare måste emellertid
länsmannen uppläsa den lagparagraf, som hotar med 100 kronor
böter både den, som predikade, och den, som uppläte lokal. Som
det ej lät sig göra att sammanskjuta en så stor summa, upplöstes
sammankomsten, sedan den 15-årige sonen i huset, hvilken lämnat
sitt hjärta åt Gud, fatt tillåtelse att uppläsa en predikan af pastor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
