Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 82. KAP. Andliga rörelser i Dalarne - Öster-Dalarne - VI. Stora Tuna och Husby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid denna tid eller ännu tidigare hade kommit dit en kvinna
från Helsingland, kallad »Målare-Tohanna». Hon sades tillhöra
Erik Janssons parti. Emellertid predikade hon här och där i
husen och lärde folket gifva akt på Guds ord. Näs Per Persson
från Orsa kom dit år 1855 på vintern. För honom öppnade en
arbetare i Långshyttan sitt hus. Näs Per Persson hade förut vistats
i Svinö. Han talade ordet med frimodighet, och Gud välsignade
hans tal. Hemmansägaren Karl Jansson i Berga hade hört
evangelium, trott och blifvit döpt. Till honom kommo flera bröder och
predikade ordet och bland dem Näs Per Persson. Genom honom
blefvo flera påverkade och mindre rädda att höra evangelii ord.
Det gamla skolhuset på platsen öppnades. Inspektören Svedberg
bjöd honom en gång 10 kr. såsom resebidrag, men han mottog
dem ej med anledning af Jesu ord: »I hafven fått för intet; I
skolen ock gifva för intet».
I kyrkan rådde ock vid denna tid mörker och köld. Prosten
teologie d:r Nordström och hans biträden lefde främmande för
Gud. Nordström stängde skolhusen för lekmän, »ty», sade han, »de
predika villfarelse». Brukspatronen Lagergren vid Klosters bruk
var honom ock härvid behjälplig. Nordström hade om
Fosterlandsstiftelsens kolportörer sagt: »Vi kunna icke förneka, att
de verkat något godt». Men Lagergren sade då: »Nej, de
hafva icke verkat något godt utan blott gjort skada och förvillat
folk. De böra undanskaffas ju förr dess hellre.» Ordförande
i kommunalstämman, som han var, sammankallade han denna och
förbjöd jordägarne kring Långshyttan att sälja plats till
missionshus åt de troende. Men år 1881 trotsade en hemmansägare
hans bud och sålde ett stycke jord till tomt för missionshus, ty
han behöfde penningar.
Bland baptister, som predikat här, nämnas Lind från
Helsingland och Backman, som var en mycket liflig man. En
grufarbetare vid namn Karl Hell blef omkring 1860 omvänd till
Herren. Han öppnade sitt hus och sin penningpung för Herrens
sak samt frambar ock själf ordet om nåden i Kristus på flera platser
i socknen. Han var alldeles olärd, men hvad han hört och sett
det vittnade han, och hans tal bar frukt i rättfärdighet.
Kom så dit pastor H. J. Lundborg år 1862 på våren och
vistades där omkring tre månader, predikade, höll husförhör och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
