Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 82. KAP. Andliga rörelser i Dalarne - Öster-Dalarne - VI. Stora Tuna och Husby - VII. J. A. Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
besökte sjuka. Under denna tid omvändes folkskolläraren J. K.
Hedréns hustru Anna till Herren. Hon blef en lefvande och
verksam Herrens lärjunginna. Då bespottarne fingo höra om
hennes omvändelse, skrattade de åt henne, men hon lät sig däraf
icke förskräcka utan fortsatte med att verka Guds verk. För
anskaffande af medel till Herrens sak bildade hon en syförening
tillsamman med tre andra kvinnor.
Efter Lundborg kommo Fosterlandsstiftelsens kolportörer.
Bland dem var Präst Olof Jonsson, hvilken vid Näs
kungsgård fick ett torp att bruka och bebo. Brukspatron Værn,
hvilken vid denna tid blifvit omvänd, hade skänkt honom detta
torp. Det är skönt beläget vid Dalälfven.
Under Lundborgs tid och äfven en tid efter honom stodo
socknens skolhus öppna för sammankomster, men de blefvo
sedermera stängda. Då måste de troende bygga ett bönehus. En
gång kom en främling hit. Han lämnade en kr. till
grundplåt för byggande af ett bönehus i Långshyttan, och år 1886
stod huset färdigt nära nog utan skuld. Då missionsvännerna
lade grunden till huset, skrattade de otrogna åt dem och sade:
»Jo, vackert kunna dessa stackare bygga något hus! De äro
fattiga som kyrkråttor». Men huset blef färdigt och skuldfritt.
Gud låter de sina icke komma på skam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
