Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 82. KAP. Andliga rörelser i Dalarne - Öster-Dalarne - VII. J. A. Larsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Gagnef t. ex. var väckelsen så kraftig, att själfve krögaren
sade, att han förlorat 27,000 kronor på densamma.
Man kan säga, att Larsson är den frikyrkliga rörelsens
banbrytare i Dalarne. Om huru det prästerliga nitet under dessa
väldiga rörelser visade sig, anföra vi här några exempel. När
Larsson en afton skulle predika i Gustafs i en bondgård, sades
det, att kyrkoherden därstädes, Pettersson, föranstaltat, att
sammankomsten skulle störas. Vid dess början afsköts ett skott, så
att åtskilliga fönsterrutor gingo sönder, och under hela föredraget
blåstes i ett bockhorn. En annan gång, sedan nämnde
Pettersson blifvit prost i Rättvik, höllo Nils Olsson och Larsson
missionsföredrag i Lerdal by. Genom anmälan hos kyrkoherden,
att föredrag där skulle hållas, lofvade äfven han att närvara vid
detsamma. Han kom dock icke förrän vid slutet och då med
Concordia Pia under armen, sägande: »Äfven jag skall hålla
missionsföredrag» och började så läsa i nämnda bok. Då uppstod
en gammal kvinna och sade: »Våra predikanter de läsa alltid
bibeln, och det hoppas vi, att äfven prosten vill göra». Härvid
började han läsa i bibeln. Kvinnan sade då: »Våra predikanter
bruka börja med bön». Och då läste äfven han »Fader vår»
och sedan Matt. 10 kap. Utläggningen utgjordes af ingenting
annat än ondskefulla utgjutelser, att de båda predikanterna
voro ulfvarna i fårakläder. Vid dessa ord uppstod samma kvinna åter,
sägande: »Nu se vi allt, hvar ulfven håller till, ty klorna hafva
riktigt kommit fram». Han frågade nu efter kvinnans namn,
hvilket hon talade om. Sedan han fått veta det, sade han:
»Detta skall blifva dig dyrt». Härpå svarade hon: »Jag är icke
rädd». Då prosten sade, att predikanterna voro okallade, sade
gumman: »Vi hafva då kallat våra predikanter, men du, du har
processat dig hit». Härigenom blef han naturligtvis ännu mer
uppbragt och förklarade, att två ting hade han bestämt sig för
att uträtta i Rättvik: det ena att utrota läseriet och det andra
att utrota krögarn. En gammal rättvikare svarade då: »Hör du,
Pettersson, om du först kan vända. Dalälfven tillbaka till fjällen,
så kan du sedan börja med läseriet». Då kyrkoherden
sedermera ansåg det vara tillständigt att utfara med grofheter mot
byggandet af ett missionshus i Rättvik, blef förvirringen allmän,
i det att den ene efter den andre började ropa: »Jag skänker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
