Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19Q2
ÅTTIONDETREDJE KAPITLET.
Bolstad P. O. Wigelius. Denne hade sedan 1862 flyttat från
Brunskog till Bolstad. Om han i Vermland en tid haft Sauli
sinne, visade han i Dalsland med ord och gärning Pauli sinnelag.
Mot Kristi vänner betedde han sig såsom en broder, mot fattiga,
sjuka och nödställda såsom en verklig människovän. »En
elakartad tyfus gick i Bolstad 1870», säger minnestecknaren,
kyrkoherden J. P. Höjer, »och pastor Wigelius, aldrig van att spara
sig själf, reste natt och dag omkring i sockenbud och eljest
för att lugna och trösta, blef därunder själf af epidemien
angripen och föll ett offer för densamma.» Hans död inträffade
sålunda kort tid efter Clarholms.
Emellertid hade under dessa båda prästers senaste lefnadsår
den fria andliga rörelsen börjat vinna inträde i södra Dalsland.
Skolläraren Vermelin från Brunskog hade under besök hos
Wigelius fått predika i pastoratets skolhus äfvensom här och där i
stugorna, då prosten och hans familj voro med och med intresse
deltogo i sammankomsterna. En gång under denna tid skref
Wigelius till Clarholm: »O, min broder, jag har en gång till min
skam och förtrytelse rest mig upp emot den andliga rörelsens
vänner; men det gör jag med Guds bistånd aldrig mera. Såsom
du vill äfven jag bistå de uppriktiga lekmännen i deras arbete.
I dessa af nattsvarta synder fördärfvade bygder behöfva vi ganska
väl deras hjälp».
Också var tillståndet i andligt afseende i södra Dalsland
graflikt vid denna tid. Intill 1862 kände man här ingen, som
öppet bekände Kristus såsom sin frälsare. Prästerna förde ett
uppenbart världsligt lif, och en och annan bland dem var
mycket mer skicklig och lämplig att vid bröllop, dop och andra
gästabud tjänstgöra såsom pajas än som präst. De voro hjältar
i dryckeslag och rolighetsmakare vid gästabud samt ulfvar bland
fåren. Genom hypotekslån hade vid denna tid de mindre
landtbrukarne för sin jords förbättring skaffat sig penningar, men dessa
hamnade till stor del på krogdisken i gästgifveriet Dykällan eller
i den närliggande staden Vänersborg. Vägen mellan nämnda
gästgifveri och denna stad genom Rösshultsskogen var vida
farligare än vägen mellan Jeriko och Jerusalem. Röfveri, slagsmål,
knifhuggning och fylleri hörde där till ordningen, särskildt
nattetid, och mord voro där icke sällsynta. »Folket i södra Dalsland»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
