Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I VERMLAND OCH DALSLAND. 1993
säger en med förhållandena väl förtrogen man, »lefde i grof
okunnighet, besökte kyrkan på söndagsförmiddagen, men på
eftermiddagen söpo de, spelade kort och slutade ofta med slagsmål.
På auktioner, dansnöjen och bjudningar plägade en mängd
slagskämpar infinna sig, vid lägligt tillfälle släcka ljusen och därefter
obarmhärtigt begagna blydaggar på hvarandra och på eftersökta
ovänner. Prästerna voro ofta de främsta i dryckenskap och råa
seder.»
Så kommo 1865 två lekmän till denna landsände: den ene
var metodist, den andre baptist. De uppträdde i Bolstad och
Frendefors pastorat. De voro unga och i många fall
obepröfvade, men de förkunnade sinnesändringens predikan åtminstone
att börja med utan partisyften, och Gud gaf sin välsignelse till
deras predikan.
Vid deras sammankomster satt ofta närvarande en ung man
vid namn Gustaf Jansson, sedermera kallad Jansson i Furan,
hvars föräldrar ägde ett mindre jordbruk i Gestads socken. Han
var skräddare till yrket och plägade vid dansnöjen vara ortens
främste spelman. Han hade ett mycket lifligt humör och god
sångröst samt var till mängdens förlustelse kvick och skämtsam.
Att dansa och prata, att vara rolig och lustig var honom helt
naturligt och aktades af honom alls icke såsom synd. Hvad han
fattat såsom orätt hade han ända från barndomen sökt att
undvika men bemödat sig om att göra, hvad han trott vara Guds
vilja. Vid sin konfirmation brann han af lust att lära känna
Herren, grät och suckade därefter, men ingen var, som kunde
föra honom till frälsaren.
Vid en af nämnda sammankomster utlade predikanten
Herrens bön och anmärkte därvid: »Äfven spelmännen vid
lättsinniga dansnöjen pläga bedja: ’Inled oss icke i frestelse’, men
gå sedan till balen och anföra med sin fiol det lättsinniga folket
på vägen till helvetet. Eller månne någon med nutida
dansmusik fört någon människa på vägen till Guds himmel?» Vid
dessa orden gick såsom ett spjut genom den unge spelmannens
själ, och han sade vid sig själf: »Nej, aldrig spelar jag mer vid
dessa usla nöjen, där jag fördärfvar både mig själf och andra.
Jag vill blifva en ny människa från denna dag.» Men redan
före denna stund hade han gifvit löfte att spela vid en bal. Där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
