Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2010
ÅTTIONDETREDJE KAPITLET.
månne jag ock en gång skall komma för sent till himmelens
port, då dörren är tillsluten och ingen mer kommer därin!» Efter
den dagen började han att med allvar arbeta på sin egen
omvändelse, men det lyckades icke att på den vägen komma lös
från synden och ett ondt samvete. Det förekom honom snart
lika omöjligt att sålunda omvålndas som att endast med egna
händer lyfta sin kropp mot skyarna.
Nu var Olsson emellertid åter i sin kära hembygd vid
Glafsfjorden. Där hade nyss andliga vårvindar börjat blåsa.
Fjellstedts-Johannes och Olof Olsson i Mällbyn hade rest genom trakten
och ropat: »Vakna upp, du som sofver, och stå upp från de
döda, så skall Kristus lysa öfver dig» (Ef. 5: 14). Man och man
emellan talades nu allmänt om denna nya företeelse, om »läseriet»,
hvilket Enoch Olsson ännu betraktade såsom blott förvillelse och
galenskap. Bibeln läste han nu endast för att därutur få vapen
emot läsarne att vid disputationer kunna vederlägga deras
förmenta villomeningar. Då han någon gång hörde en lekman tala
ordet, satt han där endast såsom en sträng kritiker och
ondgjordes bitterligen öfver hvad han hörde. Hans af naturen ljusa
förstånd och klara blick voro ännu omtöcknade af själfkärlekens
dimmor, och han såg i ljusa dagbräckningen idel mörker.
»Men» — så berättar han själf — »då jag en julimorgon
1862 på det allvarligaste hade uttalat förkastelsedomen öfver
’läsarne’ och på det bestämdaste varnat min omgifning för deras
galenskap och därpå gått ut till höbärgningsarbetet, var det,
såsom om en röst talat till mig och frågat: ’Kan du ock lika djärft
motstå Gud på hans doms dag, som du nu motstår dem, som
försvara hans ord?’ Denna allvarsamma fråga räckte att svara på
i hela tre timmar, så att jag den förmiddagen för öfrigt icke
hann att göra mera än torka svetten ur pannan. Men därmed
var min egen kraft bruten, och Guds kraft fick från den dagen
börja verka i mig.»
Men ännu hade han icke fått förvissning om sina synders
förlåtelse och barnaskap hos Gud. Det syntes honom tidtals
alldeles omöjligt att kunna ernå ett Guds barns härliga frihet. Han
läste bibeln, hörde predikan om bättring och pånyttfödelse, läste
Johan Arndts »Sanna kristendom», Nohrborgs postilla, Scrivers
»själaskatt» och Pietisten samt sökte vandra såsom ett ljusets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
