- Project Runeberg -  Den inre missionens historia / III:2 /
2035

(1896-1902) [MARC] Author: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DE ANDL. RÖRELSERNA I VERMLAND OCH DALSLAND. 2035

eller: O tänk, när frälsaren
Skall komma hit igen
Att hämta sina trogna
Till Gud i himmelen!

Ofta hade Lundgren någon predikant med i sällskap. Denne
predikade då, och Lundgren spelade och sjöng. Den för Guds
församlings uppbyggelse brinnande predikanten A.. V. Petersson
i Bjurkärn, sedermera Ansgariiföreningens resepredikant, följde
honom ofta på hans resor, såsom genom Vermland,
Västergötland och andra landskap. Formalism och död kyrklighet voro
Lundgren en styggelse. Kristus och alla hans fria saliga vänner
i endräktig kärlek — det var hans församlingsideal. Genom sitt
vittnesbörd och sina sånger vann han hjärtan åt Gud.

Lundgren var en godhjärtad och hjälpsam man. Då han
gaf de fattiga, lånade han åt Gud, det visste han. »Min far ger
mig alltid hög ränta: ibland 50, ibland 100, ibland 200 procent»,
sade han. Då han en gång träffade en fattig behöfvande änka, gaf
han henne allt hvad han medförde i penningpungen, omkring 5
kr. »Jag får igen dem af far, då jag behöfver dem», sade han.
Dagen därpå träffade han en troende man och fick af honom 8
kr. Genast utropade han leende: »Jo-jo, du är dig lik, min
Gud!» Detta blott ett enda exempel bland många. Sina sånger
utgaf han under titeln: »Nöd och nåd», hvilka utkommit i flera
upplagor.

Lundgren var en sjuklig man: han plågades under 20 års
tid svårt af andtäppa, en sjukdom, som han ådragit sig under
sin lefnad i otro; men under medvetenhet om Guds förlåtande
nåd bar han denna börda med tålamod, sägande: »Se, jag är
så väl van vid den, därför kan jag så väl med den», samt
sjöng:

.Om jag af nöd och sjukdom lider,
Jag har dock rättighet att vara nöjd;
Om natt och dag jag vakar, kvider,
Gör ingenting, då jag är nöjd.

Efter en hård kamp: gick han 1892 öfver gränsen i frid,
endast 53 år gammal.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dimh/32/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free