Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222Ö
ÅTTIONDEFEMTE KAPITLET.
höja ett trefaldigt hurrarop för Löfgren, skyndade pastorn bort
till hundkojan och lössläppte den där bundna hunden, som dock
i stället för att deltaga i förföljandet sprang sin väg, glad öfver
sin korta frihet. Då Löfgren sedan hos kyrkovärden något hämtat
sig efter det ogästvänliga mottagandet i prästgården, besökte
han pastorn ännu en gång och fick nu sitta ned en stund och
samtala med honom i stillhet.
Understundom hade dock Löfgren glädjen att blifva mera
kärleksfullt mottagen af prästerna. I Västerhaninge, där
verksamheten fortgick mera lugnt och ostördt, var prästen en
gammal välvillig man, som med vänlighet mottog Löfgren, då han
vid ett tillfälle besökte honom. På samma sätt var det ock i
Österhaninge. Då Löfgren en dag besökte prosten i sistnämnda
socken, blef han af denne mycket hjärtligt mottagen och fick på
aftonen hålla aftonbön med hans husfolk och de närmaste
grannarna. Då bönestunden var slut, lade prosten sina händer på
Löfgrens hufvud och sade: »I Herrens namn bjuder jag dig:
predika ordet, håll på i tid och otid, truga, straffa och förmana»,
hvarefter han läste den apostoliska välsignelsen öfver honom.
Sålunda fick Löfgren äfven lämna en prästgård med ett godt
och ljufligt minne.
Från Sorunda spridde sig den evangeliska verksamheten
vid denna tid till Ösmo. En person från denna socken kom till
Sorunda och bad Löfgren att om möjligt göra ett predikobesök
där. I sällskap med en äldre troende man begaf sig alltså
Löfgren åstad för att äfven i Ösmo förkunna det glada budskapet.
De ställde sin färd till prästgården och fingo ett samtal med
pastorn där. Han log åt deras enfald men lofvade, att Löfgren
skulle få predika i sockenstugan följande dag, »men tänk», sade
han, »om ni får stryk». Löfgren bad honom då att komma med
på bönestunden, enär folket nog skulle hålla sig lugna, då de
sågo honom vara närvarande. Lian infann sig ock på
sammankomsten i sällskap med organisten, och allt aflopp lugnt.
Visserligen kom en myndig bonde in med en stor piska i handen
och menade, att han skulle lära predikanten annat, men, då han
såg både prästen och klockaren på mötet, tystnade han, och
Löfgren fick ostördt fortsätta sin predikan. Då den var slut, sade
bonden: »Du talade sant; jag vill aldrig mer störa edra möten».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
