- Project Runeberg -  Den inre missionens historia / III:2 /
2242

(1896-1902) [MARC] Author: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2542 ÅTTIONDESJETTE KAPITLET.

faderns fråga till Johannes svarade han kort och bestämdt: präst.
Fadern såg sig dock ingen utväg att kunna bereda sin son
tillfälle att få sin önskan uppfylld. Men den dåvarande vice pastorn
Dahlberger, som hade. fäst sig vid gossens begåfning, meddelade
hon ;m enskild undervisning, och vid 18 års ålder vann han
inträde vid Linköpings allmänna läroverk. Där vistades han dock
endast en kort tid. Sedan han som informator hade uppehållit
sig omkring ett år, sökte han och erhöll inträde vid Norrköpings
allmänna läroverk. Med kraft idkade ynglingen därstädes sina
studier, så att han 1868 kunde aflägga studentexamen, hvarefter
han inskrefs som student vid Uppsala universitet. Till en början
ägnade han sig åt filosofiska studier och aflade filosofie
kandidatexamen. Men därvid ämnade han icke stanna. Hans håg drogs
åt de teologiska studierna, och hans afsikt var att taga teologie
kandidatexamen, då han helt plötsligt fick kallelsen till
missionsföreståndarebefattningen vid Johannelund. Han afbröt då sina
tillämnade studier i Uppsala och aflade prästexamen, och, sedan
han blifvit prästvigd, öfvertog han på hösten 1876
missionsföreståndarebefattningen. Med stort intresse ägnade han sig åt
skötandet af sitt maktpåliggande ämbete. Han gladde sig åt att få
arbeta i en kallelse, som hade Herrens särskilda löften. Och
under do brytningar, som på denna tid ägde rum bland
missionsvännerna, manade han till enighet, påminnande om Jesu ord i
sin öfversteprästerliga förbön, att de alla må vara ett. Då han
år 18// öfvertog redigeringen af Fosterlandsstiftelsens
missions-tidnin . skref han till missionens vänner följande hälsning: »Herren
vare ;: :d eder — med sin ande och sitt ord, med sin nåd och
sin tr.".:!-, sin tuktan och sin upprättelse, sin makt och sin kärlek!»
Och h.iu tillropar Herrens folk: »Bort — med käbbel och gräl
— ti’’.; 1 är ju kort: Må vapnen smidas och hvassas men icke
mot 1 : jder utan mot fiender. Bröder behöfva hålla tillsamman,
i syn ...het som kampen snart kan blifva svår och striden gå
hårdt jppå. Låtom oss då med blicken på det stora
gemensamma målet hand i hand gå framåt till arbete och strid för att
sist vinna seger och frid. Ja, ske alltså! Och nu vare kärlekens
och fridens, kraftens och hugsvalelsens Gud med oss, och
välsigne han oss med sin bästa välsignelse!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:06:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dimh/32/0266.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free