Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I ÖSTERGÖTLAND. 2245
I början af år 1860 ankom på kallelse af missionsvännerna
i Norrköping dåvarande vikarierande skolläraren A. F.
Ltnid-mark från Jerfsö socken i Helsingland till staden och upprättade
där en privatskola för barn och en aftonskola för ungdom. Det
visade sig snart, att en sådan privatskola var behöflig på den
tiden, ty inom kort tillströmmade så många barn, att Lundmark
måste skaffa sig biträde vid undervisningen i skolan. Äfven
aftonskolan besöktes af många unga män och kvinnor, som aldrig
haft tillfälle att gå i någon skola. Jämte denna skolverksamhet
höll Lundmark hvarje onsdagsafton samt kl. 6 f. m. och kl. 5 e. m.
alla sön- och högtidsdagar bönestunder i den vid Gamla
Råd-stugatan förhyrda bönesalen, där maskinisten- J. P. Johansson
fortfarande predikade hvarje fredagskväll. Att bönestunderna
utsattes så tidigt på söndagsmorgnarna, berodde därpå, att de
troende vid den tiden ännu voro mycket kyrkligt sinnade och
fruktade att komma i kollision med gudstjänsterna i statskyrkan.
Ehuru sammankomsterna på söndagarna ägde rum så tidigt på
morgonen, var tillströmningen af åhörare likväl så stor, att den
rymliga bönesalen och förstugan fylldes af frälsningssökande skaror,
som med begärlighet mottogo evangelii ord. Det var en ljuflig
vårtid i andligt afseende då i denna stad liksom flerstädes i hela
vårt land. De troende, som då så ofta sammanträffade och lärde
känna hvarandra på bönesalen, älskade hvarandra storligen, och
det kan med all ratt sägas, att i hela den lilla skaran, ännu
trängd af yttre fiender, var ett hjärta och en själ. I yttre
afseende var det ännu en ganska bullersam tid, och
sammankomsterna blefvo ofta störda af halfrusiga personer, som togo
plats i förstugan eller strax innanför dörren i samlingslokalen
och förde oljud. Man nödgades därför påkalla hjälp af polisen
för att upprätthålla ordningen, och, som stadens polismästare var
en missionsvän, så drog han försorg om, att fridstörarne
aflägsnades. Det dröjde dock icke så lång tid, förrän
polishandräckningen blef öfverflödig.
Efter någon tid väckte Lundmark förslag om, att de
troende borde sluta sig tillsamman i en organiserad
missionsförening, men detta förslag gick ej igenom, emedan de mera
inflytelserika missionsvännerna fruktade, att det kunde leda till
separation från kyrkan. Ett liknande försök hade redan år 1857 blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
