Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22Ö2
ÅTTIONDESJETTE KAPITLET.
ansågo det både såsom sin rättighet och skyldighet att gå till
nykterhetsklubben för att samtala med gubbarne därstädes.
Sålunda uppstod en mycket underbar rörelse, som vid den tiden
var något alldeles nytt i Norrköping. Man predikade, samtalade
och bad med och för dem, som samlades på nykterhetsklubben
om kvällarna, och mången, som kanske mera liksom af
nyfikenhet infann sig där och vid inträdet först kände sig benägen att
genast vända om eller stiga in för att hålla ordning, blef själf gripen
af rörelsen och började att i likhet med Saul och hans sändebud
profetera (i Sam. ig: 20—24). Äfven i missionshuset på öster
och i »Krubban» begynte samtidigt en liknande rörelse förspörjas.
S. k. eftermöten, som vid den tiden voro alldeles okända i
Norrköping, med enskilda samtal och bön uppstodo liksom af sig själfva
efter predikningarnas slut och åtföljdes af synbar välsignelse.
Vid början af 1880-talet kände några af de troende ett
trängande behof af att komma tillsamman för att bedja Gud om
ett särskildt andedop, och de beslöto att för detta ändamål
afskilja »tio dagar i tro och bön till Gud». De fingo härunder på
ett mera förnimbart sätt erfara Guds andes närvaro och
verksamhet. Flera af de personer, som deltogo i bönemötena de där
dagarna, gingo understundom hem från sammankomsterna liksom
druckna af Guds hus’ rika håfvor. Det såg ut, som om
befolkningen i hela staden hade förnummit något af Guds andes kraft,
och flera blefvo under denna rörelse förda in på vägen till
evigt lif.
Någon tid därefter kom missionär F. Fransson till staden
och höll möten. där. Ofantligt stora skaror strömmade till
sammankomsterna, och en mäktig rörelse uppstod bland folket. En dag
hölls möte i »Krubban». Fransson hade slutat sin predikan, och
eftermötet hade just börjat. Men då steg kyrkoherden J. P.
Fogelqvist vid Hedvigs församling upp på en bänk och ropade med
hög röst: »Att frälsas går visst icke till på detta sätt.» Han
hann icke att säga mer, förrän , ett förfärligt oväsen uppstod.
En skara pöbel, som samlat sig bakom honom vid dörren, bröt
ut i vildt raseri, hvilket, såsom man kan föreställa sig det, mycket
liknade det, som uppstod i Efesus, då folkmassan där skriade:
»Stor är efesiernas Diana». Någon af de troende, som stodo
kyrkoherden närmast, sade till honom: »Nu ändtlig-en föll skrym-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
