Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I ÖSTERGÖTLAND. 2281
VI.
Linköping och Söderköping.
Ehuru staden Linköping såsom stifts- och residensstad bildar
centrum för Östergötland i kyrkligt och administrativt
hänseende, kan den dock ej sägas hafva utgjort medelpunkten för den
andliga rörelsens uppkomst och första utbredning inom provinsen.
Snarare är det så, att de andliga lifsvågorna från alla håll så
småningom trängt fram till denna stad för att sedan genom den
därstädes bildade Östergötlands ansgariiförening åter gå ut öfver
landskapet med ny kraft.
Under senare hälften af 1850-talet började de första
evangeliska sammankomsterna hållas i Linköping, och år 1858
bildades Linköpings stads missionsförening, hvars medlemsantal då
uppgick till omkring 10 personer. En mycket bristfällig vind i
ett uthus, hvars tak utgjordes af några lösa bräder, måste i brist
på annan lämplig lokal användas som samlingsrum vid de
bönestunder, som då höllos. Åtskilliga af dem, som besökte dessa
möten, gingo långa omvägar för att icke blifva misstänkta och
utpekade som läsare. Vid ett tillfälle under den första tiden ankom
den förr nämnde predikanten Anders Nilsson från Sjölunda i Vånga
till staden för att predika där. Men under den sammankomst, som
då ägde rum, kom polisen in och grep Nilsson för att föra honom
till rådhuset. En af de församlade försökte hindra detta, men
polisen blef naturligtvis för den gången segrare, och Anders
Nilsson insattes i finkan. Sedan tillkallades domprosten Laurelius
för att examinera honom. Efter ett långt förhör med Nilsson
förklarade domprosten, att han icke fann något straffvärdt hos
den mannen, hvarför han blef lössläppt utan vidare näpst.
Under förra hälften af 1860-talet öppnade ett troende
fruntimmer en större sal, där flera sanningens budbärare allt
emellanåt förkunnade Guds ord för folket. Detta ställe var allmänt
kändt under namnet »läsarnes gästgifvaregård». Huru väl
stadsboarne hade reda på de få läsarne, som då funnos i staden, och
deras samlingslokal, framgår af följande historia, som förmäles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
