Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2328 ÅTIIONDESJUNDE KAPITLET.
om Kristus, och Gud välsignade hans arbete med rik framgång,
så att många togo vid tron.
Under sina resor hade byggmästaren gjort bekantskap med
en med Guds ande utrustad ung präst vid namn Axel Bergh.
Då komministerstjänsten i hans hemsocken Jersnäs blef ledig,
förmådde han Bergh att söka platsen och sockenboarne att välja
honom. Nu inbröt en härlig väckelsetid för denna bygd, och,
då pastoratets kyrkoherde vid samma tid sökte och erhöll plats
å annan ort, kom i hans ställe till Jersnäs pastor Sv. Henriks
såsom v. pastor. Denne man gaf Gud nåd att gjuta ny olja på
den heliga elden. »Det är omöjligt», säger ett ögonvittne, »att
beskrifva den härliga andliga rörelse, som nu följde. Hvarenda
människa inom socknen med undantag af några få, som
förhärdade sina hjärtan, stod på sin egen grund osäker såsom på ett
gungfly. Men de, som af allt hjärta togo vid tron, voro mellan
4 och 5 hundra personer».
Vid denna tid uppförde byggmästaren Pettersson ett
präktigt missionshus, beläget på hans egendom och med den
härligaste utsikt öfver närliggande sjö. Tomtplatsen skänkte han
infastad till missionsföreningen och tog intet för byggnadsarbetet,
som han utfört. Sund blef nu centralplatsen för den andliga
rörelsen på platsen och byggmästarens hem liksom ett nytt
Betania för Jesus och hans lärjungar.
Oaktadt Gud välsignade Petterssons andliga arbete i Sund,
kände han sig tvingad att äfven på andra platser predika
evangeliet. »Jag måste ut», sade han, »till småstugorna och kojorna,
ty det ser ut, som Gud hade lättare att få fatt på själarna
där.» Och så lastade han under vinterkvällarna kvarnskrindor
och andra enkla åkdon fulla med folk och reste in i skogarna
och höll bönestunder här och där i stugorna. Under färden fram
och åter genljödo skogarna af tack och lofsånger. »Jag var ofta
med på dessa färder», säger förut nämnda ögonvittne, »och fick
bevittna förunderliga ting. Understundom föllo själarna i
vanmakt af ordets verkan, lågo afsvimmade en lång stund, och
vid uppvaknandet sågo de ut såsom hänryckta, slogo ihop
händerna och jublade af all makt öfver undfången förlåtelse och
frälsning.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
