Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I VÄSTERGÖTLAND. 2329
Emellertid kommo pröfningens stunder äfven i Sund. Sedan
Petterssons troende maka hastigt gått bort ur tiden, skiftade
han den jämförelsevis ringa kvarlåtenskapen mellan sina barn
och började såsom på nytt att bygga bo. Ar 1881 ingick han
nytt gifte med en gudfruktig och rik änka Sofia Tomasson i
Fridhem. Genom godtrogenhet i fråga om borgensförbindelser
och sin för öfrigt kända hjälpsamhet kom han snart i nya
ekonomiska trångmål. Mellan 20 och 30 tusen kronor hade på
denna väg gått ur boet, och konkurs syntes oundviklig. Nu
kom förebråendets, misstroendets och kallsinnighetens tid. Under
denna tid liknade han sig ofta vid Job och kände sig väl igen
i dennes lefnadsteckning. I sin läroåskådning höll han strängt
fast vid den gamla läran om Kristi ställföreträdareskap och kom
därvid en och annan gång i strid med sina bröder predikanterna.
Efter ett och annat nytt byggnadsföretag, hvilket i ekonomiskt
afseende icke ville lyckas väl, upphörde han med att åtaga sig
större byggnadsarbete men upphörde icke med vittnesbördet om
Kristus, och vänners och folkets förtroende hade han nu såsom
tillförne. Att vittna om Kristus och vinna människor för hans
namn var hans lust. Då en af hans vänner sade, att det
före-fölle honom underligt, att byggmästaren så gärna predikade,
svarade denne med uppspärrade ögon: »Så du talar! Jag tycker,
det är så stort, så stort, att Gud i sin kärlek vill begagna mig,
arma stoft och mull, att bära fram Kristi outgrundliga rikedomar
om frälsning för fallna syndare, att jag gärna ville krypa på
knä dit, han kallar mig.»
Sedan Pettersson en tid bott i Jönköping, flyttade han till
Eksjö, där han sysselsatte sig med kyrkobyggnadsarbete. På
våren 1889 företog han en predikoresa till en viss trakt af
Småland. Sedan han där förkunnat ordet om Kristus, återvände han
hem, där han den 19 maj samma år insomnade i frid. Han var
»ett brinnande och skinande ljus», och många hade genom
honom förts till Kristus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
