Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I VÄSTERGÖTLAND. 2433
mig för det, att jag icke var snäll mot dig i skolan, därför att
du trodde på Jesus». Johansson var nämligen af mången ansedd
såsom läsare ifrån sin barndom, emedan han genom det andens
verk, som pågick i hans själ, var förhindrad att lefva ett
uppenbart syndalif. Sådana ord genomträngde honom såsom pilar,
och han kunde intet svara därtill. Så kom en änka, som
närmare kände honom, och sade till honom: »Huru länge skall du
gå så här och halfvera utan att vara något visst? Tag steget
helt ut och skrymta icke längre!»
»Ehuru jag», säger Johansson, »gärna velat svara på detta
tilltal, hade ock varit skyldig därtill, kunde jag dock icke, ty
min mun var såsom låst, och mitt hjärta kändes, som ville det
brista. Emellertid kunde jag icke mycket sofva den natten. Jag
ville gråta, jag ville ångra min synd, jag ville öppna mitt hjärta
och min mun, men intetdera kunde jag. Följande dag måste
jag gå ett par mil för att i en gård i Näsby socken hålla skola
ett par dagar för skolläraren där, som bedt mig därom. Under
denna vandring böjde jag knä många gånger och bad Gud
såsom vanligt om själfkännedom och ett förkrossadt hjärta. Ju
mera jag bad, desto hårdare och syndigare kände jag mig. Att
detta var bönhörelse, kunde jag ej då förstå. Icke tänkte jag,
att syndakännedom och hjärteförkrosselse förnams på det sättet.
Jag kände otro och hädelse emot Gud. Jag tyckte, att han var
orättvis, i det att han ej hörde min bön och gjorde mig till sitt
barn, då jag i så många år bedt honom därom. Andra, som
gått alldeles sorglösa, dem omvåinde han men icke mig. Dessa
hade lika litet som jag gjort sig förtjänta af Guds nåd. Dock.
hörde han dem, men mig lämnade han. Det blef slutligen så
hemskt för min själ, att jag ej kan beskrifva det.»
Då Johansson på middagsrasten följande dag kom in i
rummet, fick han där se första årgången af Pietisten. Han läste då
däri ett stycke om »lagen, dess rätta bruk och verkan». Vid
läsningen häraf började det ljusna för hans hjärta, och han
förstod, att han hade en sådan syndakännedom, som enligt hans
tanke berättigade honom att tro på Jesus, sådan han var. Han
erfor en viss glädje däröfver, ty nu fick han ju börja tro på
Jesus. Han försökte ock att tro, men ack, det ville icke gå, ty,
huru han än försökte, blef han ändå icke sådan, som han före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
