Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 434 ÅTTIONDESJUNDE KAPITLET.
ställde sig, att en troende skulle vara; han förstod ännu icke
gudaktighetens hemlighet i andens ljus. På så sätt arbetade
han under mycken kamp och strid i tre månader med att tro.
En dag några veckor före jul predikade pastor Magni i
Bexheda. »Under det jag», berättar Johansson, »då satt och hörde,
fick jag genom anden ljus i gudaktighetens hemlighet. Jag
förstod, att sådan jag var, var jag Kristi tillhörighet oberoende af
min trosförmåga, syndakärlek eller syndahat etc. Ja, hur jag då
såg det och ännu ser det, kan jag icke säga, så att den förstår
det, som icke själf i andens ljus förstår gudaktighetens hemlighet.
Hvem kan beskrifva lifvet och de andliga ögon, som kunna i
Kristus se sin egen frälsning»? Så var då ändtligen den timme
slagen, då han af hjärtat kunde sjunga:
Halleluja!
Nu skapelsens råd jag har funnit.
Guds barn jag är,
Försoningens mening jag funnit,
Förlorade barn har han vunnit.
Halleluja!
Nu målet för lifvet jag vunnit.
För Johanssons framtida kallelse var början af år 1858 af
stor betydelse. Hans plan var att så fort som möjligt taga
organistexamen för att sedan söka en förenad organist- och
skollärarebefattning, men, emedan penningar härtill saknades, tänkte
han först söka plats som vikarierande skollärare och sålunda
förtjäna något för att sedan utan alltför stor skuldsättning kunna
taga organistexamen. En sådan plats erbjöds honom i Elghult,
hvarest Thelander, sedermera kontraktsprost, då var vice pastor.
Till sitt natursätt var denne en synnerligen behaglig och snäll
man. Dessutom var han sant troende och ägde en stor
begåfning men var mycket kyrklig, tillhörande den gamla pietistiska
skolan samt en lärjunge af Sellergren. I medvetandet af sin
ungdomliga omogenhet ansåg Johansson det såsom en stor Guds
nåd att få komma under denne mans andliga ledning och var
därför mycket glad åt denna plats. Dagen för afresan kom, allt
var i ordning, och Johansson stod resfärdig. Men så kom i sista
ögonblicket ett bref från en skollärare i Korsberga. Det inne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
