Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2444 ÅTTIONDEÅTTONDE KAPITLET.
trängde sig på dem. Denne inkräktare var skolföreståndaren
B. C. Rohde, en af banbrytarne för den frireligiösa verksamheten
i Göteborg och dess omnejd. Så hände sig, att han en
söndagseftermiddag började predika under öppen himmel för öns
befolkning. Men att predika och icke bära kappa och krage och till på
köpet utom kyrkan det var ju något oerhördt! Öboarne höllo sig
därför på behörigt afstånd från talaren till en början. Men huru
det nu var, så kunde de klyftigaste af dem icke upptäcka någon
’villfarelse’, hvadan åhörareskaran med hvarje söndag blef allt
större, och så utbröt en andlig väckelse. Men den som nu
upptäckte ’villfarelsen’, det var kyrkoherden. Han höll den förut
åsyftade söndagen efter högmässogudstjänsten en extra predikan
öfver falsk lära, strängeligen förmanande hvar och en att icke
höra lekmannen, ty han var icke behörigen kallad. På
eftermiddagen höll emellertid magistern, som han kallades, sitt sedvanliga
föredrag nere vid hafsstranden för en mycket större åhörareskara
än någonsin, ty kyrkoherden hade mot sin vilja väckt
nyfikenheten till lif. Talaren höll också ett extra anförande efter
föredragets slut, bevisande med bibeln, att Guds ord får predikas
hvar som helst, och att mänsklig kallelse och invigning till
predikoämbetet saknar stöd i de heliga skrifterna. Ja, hvem skulle
man nu tro, prästen eller lekmannen? Det lyckliga inträffade,
att man började tro Guds ord, och så var sekelgammal fördom
bruten».
Så predikades af nämnde lekman flera somrar å rad ute
på öarna, dels ute på klipporna, dels på logar, då man ej kunde
vara ute, och skaran förökades af dem, som blefvo frälsta. Äfven
andra predikanter började sedan besöka öarna. Emellanåt
färdades stora skaror på båtar upp till Göteborg för att höra Guds
ord, och det var ofta förenadt med stora svårigheter att komma
tillbaka i mörker och storm. Men o, huru lätt går icke allt, när
Gud får röra hjärtat! Behofvet af ett särskildt hus att samlas i
blef allt större, och år 1883 invigdes missionshuset på Björkö,
som nu blef centralpunkten för missionsverksamheten i denna del
af skärgården. Ledarne för verksamheten där blefvo troende
under den första väckelsetiden. Där icke syndens bojor brutits,
har likväl de gamla fördomarnas band numera lossnat, och
skärgårdsbon i våra dagar har en helt annan lifsåskådning än i förra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
