Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE ANDL. RÖRELSERNA I HALLAND. 2477
predikningar förorsakade honom mycken samvetsnöd, enär han
tyckte sig sakna både gåfva och kallelse att predika. Snart
blefvo dock kallelserna så enträgna, att Johansson nödgades
uppträda på flera olika platser med föredrag. Ryktet om den unge
predikanten nådde så evangelii vänner i Göteborg, och en af
dem, den kraftfulle och verksamme kapten K. Kollinius, föreslog
då för Halmstads missionsförening att kalla Johansson till
predikant. Han antog sedan den af nämnda förening erhållna
kallelsen och flyttade till Halmstad år 1874. Redan förut hade de
troende i Halmstad, Enslöf, Eldsberga och Veinge förenat sig
om att gemensamt aflöna predikanten P. Larsson från
Västergötland. Johansson och Larsson erhöllo sålunda samma
arbetsfält, och båda fingo åtnjuta den sällsporda förmånen att under
hela sin verksamhetstid få stanna på samma plats under växande
förtroende från Guds folks sida.
Ar 1878 ingick Johansson äktenskap med Anna Sofia Ågren
från Tjärby. Efter den tiden var det mindre lätt för honom att
företaga längre predikoresor. Han stannade därför hemma längre
tider än förr och kunde sålunda mer ägna sig åt de troendes
vård på platsen, för hvilket kall han ägde många förutsättningar.
Den gåfva, som i särskildt mått blifvit honom förlänad, var att
tjäna såsom lärare och ledare. Detta gjorde ock, att han såsom
sådan kunde fylla sin plats äfven under svåra förhållanden. Vid
mer än ett tillfälle sattes- hans duglighet och kärlek på
allvarsamma prof. Men han visste att leda utan att vilja härska och
förstod att lugna sinnena, då storm och oväder hotade att
utbryta.
Johansson hade ej genomgått någon predikantskola. Den
skolbildning, som han erhållit, utgjorde folkskolans minimum.
Det oaktadt hade han genom att flitigt använda lediga stunder
till bildande läsning förvärfvat sig ett ej obetydligt mått af
bokligt vetande. Han förstod ock att göra ett godt bruk af hvad
han sålunda inhämtat och hade därvid mycken hjälp af sitt goda
minne. En sund omdömesförmåga i förening med ett godt
förstånd satte honom i stånd att bedöma både skrifter och personer.
Han såg guldet äfven under en skroflig yta, på samma gång
som han ej lätt bedrogs af skenet. Därför gällde cck hans
utlåtande mycket vid rekommendation af predikanter. Utom den
Ekman, Den inre missionens historia. jrg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
