Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2500 NITTIONDE KAPITLET.
Ar 1840 inträffade en för tid och evighet betydelsefull
vändning i den unge Hultmans lif, och det var åter en svår sjukdom,
som fick tjäna såsom medel därtill. Herrens ande verkade under
denna sjukdom synnerligen kraftigt på hans själ, och, när han
kort före jul återvunnit hälsan, var det honom omöjligt att såsom
förut deltaga i ungdomens förlustelser. Julottan bevistade han
gudstjänsten i kyrkan. Då den sköna julpsalmen: »Var hälsad
sköna morgonstund» etc. uppstämdes, blef han så mäktigt gripen
af psalmens härliga innehåll, att han ej kunde deltaga i sången.
Han glömde allt omkring sig för tanken på honom, hvars
födelsefest denna dag firades, och genomgick i minnet profeternas
förkunnelser om Messias samt fann såsom aldrig tillförne, att alla
dessa profetior fått sin uppfyllelse i Jesus af Nasaret. Fian
erfor sanningen däraf, att hvarje människosjäl får komma till denne
gudasände världsförsonare, att frid och hopp af honom bjudes
åt alla förvillade och elända, att himmelen genom honom öppnats
för förlorade syndare. Nådens sol omstrålade den botfärdige
ynglingen, som kände sitt hjärta klappa af fröjd vid tanken därpå,
att äfven han finge tillhöra dem, om hvilka det sjöngs, att de
»i friden af Guds rike en gång varda honom like».
Hemkommen från kyrkan skyndade Hultman att uppsöka en enslig plats,
där han i brinnande bön, i jublande lof till sin Gud kunde
utgjuta sitt hjärta. Den dagen vardt det glädje inför Guds änglar
öfver en syndare, som fått del af frälsningen i Kristus Jesus.
Med denna dag inträdde ett nytt skede i Hultmans lif.
Han kände sig nu manad att för andra förkunna det glada
budskapet om frälsning, hvilket gjort honom själf så lycklig, och,
innan den julhögtid, under hvilken det nya lifvet blifvit tändt i
hans själ, gått till ända, började han offentligt vittna om Guds
nåd. Därmed beträdde han den bana, som var honom förelagd,
och på hvilken han sedan fick vandra i fyra årtionden. Arbetet
som skollärare lämnade han emellertid icke ännu utan skötte om
dagarna sin skola samt begaf sig om aftnarna efter slutadt arbete
åstad för att predika. Ofta höllos sammankomsterna på en half
mils afstånd från skolan, och den ofärdige predikanten sågs då
på sina kryckor vandra fram den långa vägen, stundom i djup
snö, för att sedan till sent på kvällen i trånga rum för en talrik
åhörareskara förkunna evangelii ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
