Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2504
NITTIONDE KAPITLET.
fria. Hultman, som var krympling, placerades uppe på ett bord,
hvarpå en stol blifvit ställd. Vid ett dylikt tillfälle hände det
under predikan, att Guds ande var så mäktigt närvarande, att,
då en del människor högljudt ropade till Gud om sina synders
förlåtelse, andra lofvade Gud med hög röst. När nu sorlet blef
för högljudt, stannade predikanten i sin predikan och sade: »Vi
skola nu vara tysta och låta den helige ande predika». Det var
nu en ovanlig syn att se dessa stora skaror nästan allmänt så
mäktigt gripna af ordets kraft. En ung hustru, som föll till
marken af sinnesrörelse, blef af sin man inburen i ett närliggande
rum, och, då han gick förbi platsen, där Hultman satt, sade han:
»Herre Jesus Kristus, har du tagit min hustru, så tag mig med».
»Amen! ske alltså»! sade då Hultman.
Då Hultman en gång under en resa i södra Sverige blef
anmodad att predika en afton i en nära socknens prästgård
belägen by och detta blef bekant, bad en tjänarinna hos prosten
sin fru att få gå till sammankomsten. Detta ville frun icke lofva,
utan prosten måste tillfrågas. Han ansåg det mycket vågadt
och ville icke, att någon skulle besöka konventiklar utan gå i
kyrkan, där Guds ord lärdes rent. Men flickan var envis och
bad att för en gång få gå med, och så fick hon då »för denna
gång» lof att gå »med förmaning och varning». Hultman hade
denna afton till text Ps. 84: »Huru lustiga äro dina boningar,
Herre Gud Sebaot» etc. Mot slutet af föredraget anförde han,
att det skall blifva »ett lustigt väsende på Guds högra hand
evinnerligen». Många blefvo denna afton uppmuntrade, och de
få troende gladdes mycket. Flickan från prästgården var också
glad och kom hem alldeles upprymd och sade, att »det var det
bästa, hon varit med om.» Men hon blef genast inkallad för
prosten och svarade på hans förhör, att »det var riktigt lustigt».
— »Var det lustigt?» frågade prosten. »Hvad sade predikanten?»
— »Jo, han sade, att det är lustigt och blir ännu lustigare.» —
»Ack», sade prosten, »annat vill det till! Sade jag icke, att det
är förfärligt att gå på sådana möten och råka ut för villfarelse,
då vi ha Guds ord i kyrkan».
Är 1873 kallades Hultman till predikant vid Lutherska
missionsföreningen i Stockholm. Under Herrens synbara
välsignelse fortsatte han sitt evangeliska arbete i hufvudstaden åren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
