Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2526 NITTIONDE KAPITLET.
år 1873 måste upphöra med all verksamhet. Efter åtskilliga
försök att här hemma få den återställd begaf han sig på hösten
samma år till utlandet, där han vistades öfver vintern i Meran i
Tyrolen och på våren gjorde en resa söder ut, därvid trädande
i förbindelse med åtskilliga af waldenserkyrkans ledare i dalarna
och ute på missionsfältet i det öfriga Italien. Återkommen 1874
utan synnerlig förbältring trodde han sig ändtligen nödsakad att
taga det steg, som han så länge bäfvat för, eller att ingå i
prästämbetet. Det skedde först, sedan läkarne bestämdt förklarat, att
hälsotillståndet icke medgåfve att verka som resepredikant. Med
fast beslut att äfven som präst verka i frisinnad riktning, och
sedan detta beslut blifvit kändt för biskopen genom flera samtal
och en särskild skrifvelse, prästvigdes han i Växjö den 2 okt.
1874 ocn sändes som vice komminister till Hagshult, beläget
norr om och ej långt från Värnamo.
Här var marken beredd af Gud. De mera omfattande
väckelserna hade visserligen ej ännu begynt, men den andliga
atmosfären var liksom uppfylld af syndasorg, nyfödelse, tro,
hugsvalelse, hopp, bön o. s. v. Man kunde knappt tala om dessa
stycken, förrän tårar, suckar eller utrop af glädje blefvo svaret.
Gud hade ock ordnat det så, att tre unga, villiga krafter jämte
Palmberg ställde sig till den andliga rörelsens tjänst, nämligen
de kort efter honom prästvigda Svening Henriks och Nils
Sandblad samt den redan 1867 prästvigde Axel Bergh. Dessa fyra
stodo nu jämte åtskilliga andra troende präster och särskildt
Jönköpings missionsförenings predikanter i spetsen för
verksamheten. Så långt egna tjänsteåligganden det medgåfvo, reste de
från ort till ort, vittnande om synden och om nåden i kyrkorna,
i skolhusen, i stugorna och i de få missionshus, som då funnos.
Icke minst gagnades rörelsen genom deras enskilda samtal med
de bekymrade i prästgårdarna, där de voro anställda.
Naturligtvis fingo de röna motstånd och måste lida. Så t. ex. förklarade
en kontraktsprost barskt för en af de unga pastorerna vid dennes
besök: »Du har ingen rätt att bry dig om själarna i mitt
pastorat, förrän hvarje själ i din egen socken är omvänd.»
Detsamma var ock att vänta, då det efter lifvets ord hungrande
folket i en socken med kyrkovärdarne i spetsen öppnat sin kyrka
och nästan tvungit en af de nämnda pastorerna, som var på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
